I dag, den 17 december 2018, är det hundra år sedan ett betydelsefullt demokratiskt steg togs i Sverige: allmän och lika rösträtt för såväl kvinnor som män i kommunala val. Den 24 maj 1919 togs samma beslut gällande riksdagsval. En kvarleva från 1800-talet, det konstitutionella kungadömet, klarade sig genom tillfälligheternas spel. De största riksdagspartierna ansåg att det inte var rätt läge att avskaffa monarkin. Kungen skulle mista sin reella makt, men monarkin skulle få vara kvar tills vidare, sade man, trots parlamentarismens genomförande.
Svenskar av idag, i ett land där rösträtten och parlamentarismen tas för given, är vana vid (bortskämda med?) att det politiska, väloljade maskineriet tuffar på. Tre månader utan en vald regering och med nya fruktlösa regeringsbildningsförsök har skapat osäkerhet, obehag – kanske rentav rädsla.
Det pratas om ”cirkus, tjafs och käbbel”, ”odugliga politiker som inte kan komma överens” och så vidare. Men bara i totalitära samhällen är det tyst och lugnt i parlamenten. Politiska meningsskiljaktigheter och kontroverser är däremot utmärkande för en demokrati med åsiktsfrihet och yttranderätt. De valda politikernas uppgift är att driva de frågor som väljarna gett dem mandat för, inte att tala för alla.
Nu hör vi en del spridda rop om så kallade oberoende makthavare utanför riksdagen, personer som förväntas ”kunna få ordning på situationen”, ”få ett slut på käbblet” – ”en kung eller drottning, eventuellt tillsammans med kompetenta företagsledare med kraft och handlingsförmåga” (insändare i en större dagstidning).
En krönikör i en kvällstidning uppmanar kungligheterna ”att skaffa sig fler uppdrag” – engagera sig i frågor som hen menar är allmängiltiga och inte politiskt kontroversiella som ”miljöfrågor, humanitära frågor och kvinnorättsfrågor”. Skulle då de här frågorna inte vara politiskt kontroversiella: miljöskatt på drivmedel, flyktingmottagande och biståndsfrågor, rätt till fri abort och kvinnlig representation i bolagsstyrelser?
Det har inträffat, som för bara några år sedan var osannolikt, att kungamakt och fåtalsvälde förs fram som bättre alternativ till demokrati och folkstyre.
För hundra år sedan gjorde sig en rad europeiska länder kvitt kungahusen och införde republik: Tyskland, Österrike-Ungern, Ryssland, Finland. Nu, hundra år efter det betydelsefulla steget att införa allmän och lika rösträtt i Sverige, är läget det rätta för oss att avskaffa den odemokratiska kvarlevan – monarkin med ärvd statschef utan krav på kompetens eller skicklighet, utan möjlighet att ställas juridiskt eller politiskt till svars. Vi skulle därmed också slippa kungliga familjemedlemmars inblandning i politiska ödesfrågor.
Försvara demokratin – avskaffa monarkin!
Rickard Alling
Christina Gezelius
Roger Nyström
Kicki Stridh
Republikanska föreningen Östergötland