Men hur ska det gå till om vuxenvärlden skapar och begränsar barns utomhusmiljöer genom att ta bort dessa element? När skall barn utveckla dessa livsviktiga kompetenser, om de aldrig fått prova, utforska eller känna av hur omvärlden faktiskt fungerar? Barns utomhusmiljöer behöver innehålla vissa utmaningar och att dessa är tillgängliga och tillåtande i barns närhet. Vi, inom den pedagogiska verksamheten behöver skapa utomhusplatser och förskolegårdar som bjuder ut barnen. Vuxenvärlden behöver således ställa frågan – Vad är det som vi ”bjuder ut” barnen till? Vi vuxna ska vara där barnen är, visa, vägleda och inspirera. Trygga pedagoger ger trygga barn.
Förskolegårdar och utomhusmiljöer ska helst gagna barn och deras olika behov. Exempelvis borde en förskolegård och platser för lek ge många miljöerbjudanden.
Se bilden. Här ges det möjligheter till upptäckarglädje och att våga – självkänslan stärks när man klarar att klättra uppför berget, och förskollärare och barnskötare är där för att stötta och inspirera till klättring på ett tryggt vis. Platser för lek som tillsammans med barns möjligheter till rörelsefrihet påverkar deras fysiska och sociala förmågor.
För att på bästa vis möjliggöra barns lärande och tillgodose olika behov, borde en förskole – gårdsmiljö vara utformad med olika ”rum”. Exempelvis rum för vilda lekar, estetiska upplevelser eller vilsamma rum. Lekparker eller förskolegårdar behöver inte heller alla vara utformade på samma sätt. Vi ser till exempel tvärs över landet en ”tradition” att dessa utomhusmiljöer innehåller en klätterställning, gungor och sandlåda. Tillsammans och med olika professioners unika kunskaper kan landskapsarkitekter, förskollärare, barnskötare, rektorer, barnen, trädgårdsmästare och förvaltare skapa lärande arenor med spänning och utmaningar om vi samarbetar. Lekplatser är sociala platser men genom att låta barnen själva få en mer aktiv roll i hur platsen skall användas, lär de avgörande färdigheter i att samarbeta med andra, känna intresse och skapa goda relationer för omgivningen, och kunna ta initiativ. Vi behöver ta i beaktande att det inte finns någon universell förskolegård eller lekpark. Mångfald ger både rikare möjligheter, och en särprägel åt varje ställe som stärker barns känsla för platsen.
Andra utomhusmiljöer som är betydelsefulla för lek och egeninitierade aktiviteter är så kallande ”oordnade”, ”övergivna” eller ”oredigerade” platser. Genom att inte vara bestämda och ordnade i förväg, ger sådana miljöer fritt spelrum åt barnens fantasi (Hammarsten, 2021).
För att utveckla platsanknytning, ansvarsfullhet, nyfikenhet och initiativförmåga spelar tillgång till en variation av spännande platser en avgörande roll. Vi, vuxna behöver ställa oss frågan: Vad erbjuder vi våra barn utomhus?
Slutligen vill vi understryka betydelsen av platser för lek och lärande utomhus, och uppmanar till en barnvänlig stadsplanering som bygger på barns perspektiv och deltagande. I en sådan planering vill vi hävda att även miljöer för risktagande borde få utrymme. Vi vuxna som är runt barnen behöver ta ansvar och visa vägen, vara förebilder för en kreativ lek- och lärmiljö.