I mars 2018 var kontantmängden i Sverige 56 miljarder kronor, vilket motsvarade endast 1,2 procent av BNP. Det är den lägsta andelen kontanter bland alla jämförbara länder. Utvecklingen drivs på av flera faktorer men inte minst bankerna har haft en betydande roll.

Antalet bankkontor med kontantservice mer än halverades mellan 2011 och 2016 och bankernas försäljning av andra betalmetoder har prioriterats. Affärer slutar acceptera kontanter i allt högre utsträckning och hälften av handlarna i en undersökning från 2018 uppgav att de kommer att sluta acceptera kontanter före år 2025.

Det finns förstås många fördelar med utvecklingen mot ett kontantfritt samhälle. Elektroniska betalningar är mer effektiva än kontanter. Dessutom minskar risken för rån och skattefusk. Så länge kontanter är ett viktigt betalningsmedel för många medborgare är det dock viktigt att trygga tillgången till dem. 

Många vill även fortsatt använda kontanter och i vissa grupper används kontanter i högre utsträckning än i den övriga befolkningen. En ökad kontanthantering bidrar även till bättre beredskap och minskar sårbarheten i det svenska samhället vid exempelvis IT-attacker.

För att trygga möjligheten att ta ut kontanter i hela landet har vi infört ett krav på banker och kreditinstitut. Det regelverket trädde i kraft den 1 januari 2021 och innebär att större banker och kreditinstitut blir skyldiga att tillhandahålla platser för kontantuttag och dagskasseinsättning i betryggande utsträckning i hela landet. Det ska inte vara bankernas jakt på vinst som driver på utvecklingen mot det kontantlösa samhället.

Bankerna måste ta ett ansvar för att hela Sverige ska få tillgång till kontanter och möjliggöra betaltjänster för de grupper som står utanför det digitala samhället. Därmed är det en viktig reform som vi socialdemokrater lägger fram. Fungerande betaltjänster är en grundläggande rättighet som ska möjliggöras för hela befolkningen. Ingen får lämnas efter när tekniken med olika betalningslösningar utvecklas. Vår utgångspunkt är att banker och näringsliv har huvudansvaret för detta, men om det inte fungerar utesluter vi inte ytterligare lagstiftning.