Svar på "Den hårda samtalstonen är ett hot mot demokratin" (2/3).
Slutsatsen i artikeln är att en hård ton riskerar att leda till att väljarna tappar förtroendet för ”den faktiska sakpolitiken”.
Det är bra att kommunalråden för detta på tal. Debatten ska fokusera strikt på sakfrågor och aldrig på person. Ordval ska vara sansade och ge en rimlig beskrivning av motståndarens ståndpunkt.
Överlag fungerar detta bra mellan partierna i Linköping, de få undantagen skribenterna syftar på bekräftar regeln.
Vi menar att förtroendet för kommunpolitiken tar mer skada om man agerar som L och KD har gjort efter valet 2018.
I syfte att få röster och komma till makten i stadshuset lovar L väljarna ett 20-tal satsningar på olika områden för totalt 350 miljoner. KD lovar samma summa men då som skattesänkning med 1 krona.
De bägge partierna har inte gjort några ansatser att driva den politik de lovade väljarna. I bägge fallen blev resultatet 0 kronor. Detta är enligt Åsa Wennergren (L) ett resultat av ”ett givande och tagande”. Vi hänger inte med i den matematiken.
Den demokratiska processen tar skada av att politiker behandlar väljarna på detta sätt. Det är inte rimligt att man laddar upp med så pass omfattande löften och sedan inte bryr sig om att genomföra det man lovat.