Våren 2020 beslutade barn- och ungdomsnämnden i Linköping att högstadiet på Skäggetorpsskolan skulle läggas ner. Den 27 maj 2020 skrev Elias Aguirre, dåvarande kommunalråd i opposition, följande på Socialdemokraternas Facebooksida:
”... Däremot är det oerhört problematiskt att det borgerliga styret väljer att stressa fram ett så här stort beslut ... Det är inget litet jobb att flytta 200 elever och det väcker en mängd frågor som nu står utan svar … Det här beslutet hade behövt en rejäl dialog med alla inblandade (föräldrar, elever, lärare, fackliga organisationer) innan beslutet tas – nu blir det ett beslut som riskerar att riva upp starka känslor ...”
Då handlade det alltså om ett högstadium på en skola. Det var ett beslut som föregåtts av en flera år lång process med utredningar och dialog mellan det dåvarande politiska styret och den dåvarande politiska oppositionen. Detta till trots hävdade alltså Elias Aguirre att beslutet var framstressat och att det väckte många frågor utan svar.
I sin nya roll som kommunalråd och ordförande i barn- och ungdomsnämnden har Elias Aguirre klubbat igenom ett beslut som innebär att elva förskolor och fyra hela skolor läggs ner. Lågt räknat berörs 1 100 barn och elever. Processen inför beslutet inleddes i november 2022 och har alltså pågått under cirka fyra månaders tid. Ingen dialog med oppositionen har föregått beslutet. Än mindre har några mellanstationer i form av information kring inriktning på beslutet föregått beslutet som klubbades igenom i barn- och ungdomsnämnden den 23 mars.
Det är inte svårt att instämma i det Elias Aguirre skrev den 27 maj 2020; alltså att det är mycket problematiskt att stressa fram ett så stort beslut med konsekvenser för så många barn, föräldrar, lärare och verksamheter. Det är också lätt att instämma i påståendet att beslutet väcker en lång rad frågor som saknar svar. Skillnaden är att denna gång är det en rimlig invändning.
Det sätt som det nuvarande politiska styret valt att driva en beslutsprocess må vara juridiskt vattentät. Icke desto mindre avviker denna beslutsprocess på ett mycket bekymmersamt sätt mot den politiska kultur som vi upplever att vi haft under lång tid i Linköpings kommun. Det är djupt olyckligt.
Att rätta till ett fel genom att begå nya fel är emellertid inte någon väg framåt. Att genom beslut i kommunstyrelsen tvinga fram hantering av detta ärende i kommunfullmäktige är frestande men skulle bara innebära att nya fel begås i de beslut som påverkar så många barn och vuxna i Linköping.
Vi i Centerpartiet i Linköping har därför i stället lämnat in en motion om att stoppa nedläggningarna till kommunfullmäktige. Problemet är att när denna motion väl tas upp i kommunfullmäktige kommer de flesta nedläggningarna redan vara gjorda. Det finns många frågor kring det beslut som nu stressats fram.
Vi i Centerpartiet är därför beredda att sitta ner, lyssna, föra dialog och finna en mer politiskt förankrad lösning. Vi skulle också gärna se att fler partier vill och får vara med i en sådan process. Det måste helt enkelt finnas en väg framåt som är bättre för alla i denna fråga. Vi vädjar därför om förnuft, eftertanke och om att det nuvarande politiska styret ska vårda en politisk kultur som varit ett signum under lång tid i vår kommun.