Vid senaste Kommunfullmäktige fick ledamöterna information om en nyligen genomförd undersökning som SCB gjort i Motala. Undersökningen ville mäta befolkningens uppfattning om hur kommunen sköter sig, och resultatet har tidigare presenterats i medierna. Alla är nog överens om tolkningen – kritiken från Motalaborna är entydigt nedgörande. Värdena är dessutom allmänt sett sämre än vid föregående undersökning. Man misstror såväl politiker som tjänstemän, man anser att Motalaborna har dåliga möjligheter att påverka och komma till tals och man tycker inte att besluten är särskilt väl underbyggda.
Debatten i Kommunfullmäktige kom till största delen att handla om förklaringar till de dåliga värdena (majoriteten) och kritik mot fattade beslut (oppositionen). Mark Henriksson (M) konstaterade att man hade tvingats fatta en del impopulära beslut 2023, att detta är majoritetens politik och att den kommer att fortsätta i samma riktning. ”Vi måste förstås bli bättre på att förklara för medborgarna” var Mark Henrikssons slutsats. Han var varken särskilt förvånad eller särskilt bekymrad.
Från Vänsterpartiets sida har vi en annan infallsvinkel. Den här undersökningen är inte i första hand ett betyg eller popularitetsmätning för vissa partier eller politiker, den visar på något annat och mycket allvarligare. När medborgarna säger att man i stort sett inte har några möjligheter att påverka politiken, samtidigt som man misstror såväl politiker som tjänstemän – då är vi långt komna i en destruktiv utveckling, som kan leda till synnerligen oönskade konsekvenser.
Det handlar om medborgarnas tilltro till samhället i stort, om tilliten och tryggheten såväl i vardagen som i speciella situationer. Den tilltron är helt avgörande för hur stark demokratin är. Det är när förtroendet för dom offentliga systemen sjunker, när många inte längre litar på rättsväsendet, när man inte känner sig säker på att man kan komma till doktorn i tid, när man ängsligt funderar på om barnen får bra saker med sig i ryggsäcken från skolan, när man numera förutsätter att tågen bara går ibland, och när man undrar om mormor verkligen får hjälp med sina liggsår, det är när man känner att samhället inte finns där med rätt hjälp och service, som man letar efter alternativa förklaringar och lösningar, vilket leder till att det uppstår parallella uppfattningar om hur världen fungerar.
Det är då som dom enkla narrativen får grogrund, det är då som falska sanningar, exempelvis om invandringens skadliga samhällseffekter, slår rot och uppfattas som trovärdiga, det är då som tveksamheten och osäkerheten leder till att hotbilder frammanas, som ibland tar sig uttryck som främlingsfientlighet, rädsla för det okända och ovanliga, skepsis mot nya idéer och att man klamrar sig fast vid det enkla och invanda.
Människor letar efter de enkla svaren och de enkla lösningarna. Enfrågepartier och enfrågepolitik får näring och demokratin - som bygger på att pröva många människors många olika uppfattningar – undergrävs.
Det handlar således om en långsam men genomgripande samhällsförändring och därför duger det inte med att hantera den här undersökningen bara som vilken information som helst. Här behövs väl genomtänkta åtgärder och – kanske inte minst – ändrade förhållningssätt till medborgarna. Här krävs en plan för förändring och också uppföljning. Vänsterpartiet kommer att på olika sätt agera för att kommunen skall vidta åtgärder så att medborgarnas förtroende och tillit till offentligheten kan återupprättas.