Debatt: Vi vill se ett mer positivt klimat för näringslivet

Det nya styret med S+M har fått en mindre bra start vad gäller behandling av företagare. På kort tid har vi sett hur företag som Norins ost, RE-fastigheter, Tonkin och Vasaparken blir illa behandlade. De möter konsekvenserna av ett styrsystem där tjänstemän långt ner i organisationen tar beslut inom ett begränsat perspektiv utan att kommunens näringspolitiska organ, kommunstyrelsen, sedan gör en helhetsbedömning. 

Norins ost har under en längre tid velat köpa en tomt i Kåparp i syfte att utveckla företaget. De får nej för att området ska vikas för IT-teknik, trots att det finns gott om mark i Mjärdevi att utveckla för IT-verksamheter. På bara några månader får de en bra tomt när de vänder sig till Mjölby kommun.

RE-fastigheter vill bygga 40 lägenheter i den äldre delen av Tannefors. Ett lönsamt projekt för kommunen där all infrastruktur finns på plats. De får besked om att de kan återkomma 2028 med sina planer på att investera. Det kom en ny lagstiftning 2021 som gav kommunerna möjlighet att inom lagens ramar lägga ut huvuddelen av planarbetet på extern konsult. Den möjligheten väljer S+M att inte använda, i stället lägger man stora resurser på onödigt arbete med att ordna en plankö och fundera på hur man ska prioritera i den onödiga kön. 

Archie Tonkin driver sitt klassiska företag i Vreta Kloster. Mynt, frimärken och en mängd andra samlarobjekt saluförs i hela landet. I dagarna fick Tonkin en uppmaning från kommunen att lägga ned sin verksamhet senast i april, eftersom det tillfälliga bygglovet upphör att gälla. Finns det inget bättre sätt att behandla en 85-årig företagare som står för en genuin kulturgärning. Varför inte ge företaget möjlighet att avveckla verksamheten på tomten under ett par års tid?

2018 vänder sig Vasaparken till kommunen med en idé om att omvandla tomten med butikslokal, granne med Coop-Vallaplan utmed Malmslättsvägen, till bostäder. Ett projekt med cirka 40 lägenheter. Efter att funderat i tre år bestämmer sig kommunen för att vräka företaget från tomten genom att säga upp tomträttsavtalet. Kommunen med socialdemokrater och moderater i spetsen väljer att agera som slumvärdar. I beslutshandlingen mörkar man att lagen med gällande praxis ställer krav på att det måste finnas stöd i en plan för att säga upp en tomträtt. Kommunen måste därtill visa på ett behov av just den aktuella tomten för att tillgodose ett allmänt ändamål. Kommunen har cirka 4 000 lägenheter i planlagt skede och behöver inte vräka företaget för att säkra bostadsförsörjningen. Med detta agerande skapar kommunen osäkerhet för alla företag i Linköping som nyttjar mark med tomträtt. De kommer nu att möta högre krav på amortering och ränta från banker, eftersom de sitter på en osäker tillgång och ett avtal med en motpart, Linköpings kommun, som är kapabel att ta till olagliga metoder. 

Det är hög tid för kommunstyrelsen att i verklig mening börja styra kommunen. Det behövs mer av central politisk samordning och styrning i syfte att undvika problem för kommuninvånarna. Samtliga fyra ovannämnda fall handlar ytterst om hur mark ska användas. I ett glesbefolkat land som Sverige är det märkligt att man lyckas få till så mycket bråk och strider om markens nyttjande. Linköpingslistan ställer gärna upp och medverkar till nya rutiner och beslutsstrukturer för att få till ett mer positivt klimat för näringslivet i Linköping.