Drygt ett år har gått sedan Östgöta Correspondenten och Norrköpings Tidningar la ner sin gemensamma kulturredaktion. Sedan dess arbetar tidningarna var för sig med mer lokal inriktning. Innehållet under rubriken Kultur & Nöje har förändrats mot en yngre målgrupp och anpassats för digital publicering. Vi menar att bevakning om kultur och konst har tunnats ut. Recensioner har upphört helt.
Institutioner som Östgötateatern, konserthus och stora arenor får fortfarande en viss uppmärksamhet, men ingen granskande, fördjupad kritik. Fokus ligger på kända personer, spektakulära händelser och uppsättningar. Ett nyhetsjournalistiskt förhållningssätt.
Vi menar att lokala medier bör ha förhandsinformation och tips om vad etablerade kulturarrangörer gör och planerar. Av respekt för publiken och för konstformerna så behöver det lokala kulturlivet vara synligt.
I stället för recensioner publiceras nu krönikor där skribentens upplevelser och känslor inför kulturhändelser förmedlas. Detta behöver inte vara dåligt. Men det behövs även kritik. Kritik är något som går att bemöta och förhålla sig till. Den ska inte vara godtycklig utan bygga på saklighet och kompetens i ämnet.
De fria kulturverksamheter vi tillhör får i dag väldigt lite uppmärksamhet. Det innebär att publik och intresserade av kör, kammarmusik, jazz, folkmusik, teater, film, dans, bildkonst, installationer, litteraturscener, inte får möta detta i mediers dagliga rapportering och granskning. Det är en stor tystnad.
Vi vet att denna förändring av kulturbevakningen sker främst av kommersiella skäl då den här typen texter har mindre omfattning av läsning eller “klick” på tidningens hemsida. Hur tidningen mäter läsarstatistik i papperstidning och e-tidning vet vi inte. Finns det över huvud taget med i statistiken? Vad händer med dessa läsare när papperstidningen fasas ut?
Det nya statliga mediestödet, som både Corren och NT får, kräver ett större fokus på lokala nyheter. Men det är svårt att förstå att det ska leda till ett minskat utrymme för lokalt arrangerad och skapad konst och kultur? Hur stämmer det med riktlinjerna för det stödet?
Tyvärr har inte heller Sveriges Radio någon lokal kulturbevakning alls. Bara enstaka nyheter som passerar. Hur kan det komma sig? Är det en central policy att Public Service inte ska berätta om det som skapas regionalt?
Vi representerar lokala föreningar och organisationer som arrangerar och förmedlar kulturverksamhet. Vi anser att vi, och våra artister, förtjänar mer uppmärksamhet. Vi möter vår publik som frågar oss varför välbesökta evenemang inte längre omnämns eller bevakas. Publik och kommuninnevånare lämnas utanför.
Vi är också oroade över en ökande populism inom alla medier. Vinstkrav och resultatmätning styr innehåll och urval. Frågan handlar också om att kulturlivet behöver utvecklas och stärkas. Speciellt i svåra tider. Vi kan kalla det folkbildning och mental beredskap. Det förutsätter kunnig respons, diskussion och information om ett stort utbud.
Vi hoppas under april 2025 kunna ordna en debatt- och samtalskväll om medieutvecklingen och relationen till kulturområdet. Detta blir troligen I Norrköping då debatten med dem är gemensam.
Nordisk Medeltida Musik – Lars Jonsson, Linköpings kammarmusikförening – Svante Lagman, Musik i Linköping – Ingrid Haking, Alka konstnärsförening – Björn Svensk, Galleri Sander – Urban Hansson, Sara Michelin – domkyrkoorganist, ansvarig Domkyrkomusiken, Jörgen Nissen – ordförande Riksteatern Linköping, Björn Horgby – filmarrangör, historiker
Svar från Corren:
Det är svårt att svara på en skrivelse som innehåller påståenden som antingen är helt felaktiga eller förringar vårt journalistiska arbete, det fortsätter att göra det svårt att på ett konstruktivt sätt diskutera hur vi gör för att lyfta kulturen i Correns spridningsområde. Men jag ska göra ett välment försök.
Den gemensamma kulturredaktionen för Corren och NT lades ner för cirka två år sedan. Det författarna till debattinlägget nog menar är när kulturredaktörsrollen togs bort på Corren. Det var i november 2023.
Vi har fortfarande recensioner. Dels utförda av frilansande kritiker, dels av anställda på Corren. Det finns inte någon godtycklighet i det som författaren till det här debattinlägget så föraktfullt påstår. Vi recenserar böcker, teater, konserter, konst, barn- och ungdomslitteratur och film på ett sätt som absolut går att förhålla sig till. Vi kommer inte låta kulturutövarna själva bestämma vem som har kompetens att bedöma deras verk. Det faller, i min värld, på sin egen orimlighet. Det borde de flesta som skrivit under den här debattartikeln själva förstå. På flera områden har vi testat att öka kvaliteten i kritiken för att testa om våra läsare över huvud taget är intresserade av ämnet. Kritik som inte blivit läst på vår sajt har vi plockat bort.
Under 2024 publicerade vi fler kultur- och nöjesartiklar än vad vi gjort under senare år. Det kan för den som är insatt i vilka artiklar som blir överlägset minst läst i en lokaltidning tyckas vara lite märkligt. Men vi har testat brett och lärt av vad som våra läsare är beredda att ta till sig av. Det som det finns ett intresse kring har vi behållit och i flera fall har vi inte gett upp utan testat nya grepp för att ge ämnen nya chanser. Vi vill verkligen att det ska gå.
Den som tror att lokaltidningar i Sverige endast publicerar kulturmaterial gjorda av specialreportrar på en kulturredaktion får tänka om. Om man ska kunna bevaka ett områdes utbud av kultur och nöje behövs fler än en till två personer. Både nu och tidigare har vi använt egna allmänreportrar, frilansare och mer specialiserade kulturreportrar för uppdraget.
Den reporter vi har som bevakar kulturlivet i Correns spridningsområde jobbar i stort sett bara med att lyfta olika delar av kulturlivet i större publiceringar samt med ett personligt tyckande i krönikor och guider. Det har ersatt den gamla recensionsformen som inte blir läst hos oss över huvud taget. Vårt uppdrag är, som debattartikeln konstaterar, att anpassa vår journalistik till våra läsare.
Under 2024 gjorde vi en satsning på att lyfta lokala utgivningar av barn- och ungdomslitteratur. För att kunna göra det har vi köpt in frilansmaterial i form av bland annat recensioner av en erfaren barn- och ungdomskritiker som tillsammans med redaktionen på Corren valt ut vilka titlar som ska recenseras. Vi har även recenserat ett antal lokala "vuxenböcker" som givits ut av etablerade förlag, under 2024 var det ganska få att välja bland. Vi recenserar i praktiken inte egenutgivningar eller böcker som släpps på hybridförlag.
Vår kulturreporter har själv ansvar för att recensera konst, musik och teater. Det gör han uteslutande i krönikeform eftersom det blir läst av både unga och äldre prenumeranter.
När det gäller musik har vi valt att jobba mer med upplysande texter om att olika evenemang ska äga rum. Referat från konserter har vi slutat med, den typen av artikel är oftast bara intressant för den som varit på plats. Det går absolut att ha respekt för att vissa besökare blir besvikna på att inte få sin kulturupplevelse bekräftad genom en publicering. Den känslan kan även jag gå igång på men det är inte tillräckligt för att vi ska välja bort andra saker att göra. Det vi däremot väljer att göra är att gå på konserter och rapportera live. Det kan våra läsare lättare ta till sig och det intresserar både yngre och äldre läsare. Det kan vi mäta och sedan dra slutsatser av. Vi gissar oss inte fram om någon skulle råka ha den föreställningen.
Flera av de som undertecknat det här debattinlägget har jag tidigare pratat med för att förklara vårt sätt att jobba. Under samtalen har jag uttryckligen bett om tips för att hitta intressanta lokala berättelser/storys eller lokala händelser som är på gång inom kulturlivet i Linköping, saker som vi på Corren kan lyfta och som faktiskt är intressanta för våra läsare. Tipsen har lyst med sin frånvaro, så länge det inte handlat om att få reklam för sin egen verksamhet. Jag hoppas och tror att det finns en väg framåt. Försök att förstå våra utmaningar och kom gärna med konstruktiv kritik. För den som vill vara delaktig och ge uppslag på spännande saker som händer i Correns område finns det chans att påverka. Men då krävs det både en dialog med oss på Correns redaktion och förståelse för hur vi arbetar.
Mejla oss på tipsa@corren.se eller hör av dig direkt till mig på nils.gruveback@corren.se
Nils Gruvebäck, nyhetschef, Corren