Vi kan styra vilka krafter som fÄr gro i samhÀllet

I veckan som gick utsattes flera platser i Östergötland för angrepp med tydliga kopplingar till nazism och antisemitism.

HÀr hedrar Linköpingsbor Förintelsens offer vid en traditionell ceremoni vid Raoul Wallenbergs plats.

HÀr hedrar Linköpingsbor Förintelsens offer vid en traditionell ceremoni vid Raoul Wallenbergs plats.

Foto: Peter Jigerström/arkiv

Debatt2021-02-03 06:30
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Stadshuset i Linköping, privata mediehus, public service, museum och Àven fristÄende statyer i parker drabbades. Tidpunkten var ingen slump, den sammanföll med Förintelsens minnesdag.

Dessa angrepp Àr vidriga och helt förkastligt, men tyvÀrr sÄ Àr de inte ovanliga. TvÀrtom sÄ tilltar de, i bÄde antal och i hur avancerade de Àr.

Inte heller det Ă€r en slump, nazister och antisemiter tar större utrymme idag och har fĂ„tt ett annat mod i sitt agerande. Det som vi bara för nĂ„gra Ă„r sedan knappt kunde tĂ€nka oss har nu blivit en del av vĂ„r samtid. 

Idag marscherar nazister öppet pÄ vÄra gator och de har modet att utföra angrepp mot fundamenten i vÄr demokrati.

Deras mod kommer inte ur ett vakuum, det krĂ€ver en mylla för att kunna gro. Denna mylla vattnas stĂ€ndigt med ord, ord som oftast yttras utan tanke pĂ„ vilken konsekvens de kan fĂ„. 

Varje gĂ„ng vi yttrar ord som förringar eller normaliserar extremer sĂ„ vattnar vi myllan ur vilken modet kan gro. 

Ord Àr inte bara slumpmÀssigt hopsatta bokstÀver, de bÀr pÄ ett innehÄll. De bÀr pÄ ett budskap och sammanlÀnkade med andra ord sÄ kan de bilda idéer och hat.

Ibland övergĂ„r detta till angrepp, likt det vi nu sett i Östergötland. Det börjar dock alltid med ett ord.

Vi bĂ€r alla ett ansvar för den samtid vi lever i och vi delar ansvar för de handlingar som sker. Nu behöver vi gemensamt ta ansvar för att myllan ur vilken nazisternas handlingar uppstĂ„tt aldrig mer vattnas med vĂ„ra ord. 

Det innebĂ€r att vi mĂ„ste sluta förringa nationalister och extremister. Vi mĂ„ste sluta urskulda deras retorik och vi mĂ„ste vara pĂ„ det klara med att de alltid har haft, och alltid kommer att ha, som mĂ„l att separera Sverige utifrĂ„n etniska och religiösa hierarkier. 

Jag Àr pappa och jag kÀnner en oro för vart vÄr samtid Àr pÄ vÀg.

Jag Ă€r orolig för att vĂ„ra barn ska vĂ€xa upp i ett samhĂ€lle som mer prĂ€glas av hat och frĂ€mlingskap Ă€n samhörighet och gemenskap. DĂ€r hĂ„rfĂ€rg, hudfĂ€rg, namn och religion blir deras frĂ€msta kĂ€nnetecken. DĂ€r Jude eller Muslim anvĂ€nds som epitet för att urskilja mĂ€nniskor. 

Jag kĂ€nner oro för detta, men jag kĂ€nner mig inte hopplös. 

Vi stĂ„r inför ett val, ett gemensamt val med gemensamt ansvar. Vi kan definiera vilket Sverige vi vill ha. Vi kan styra de ord vi anvĂ€nder och vi kan styra vilka krafter som fĂ„r gro. 

Precis som att hatet kan gro i en mylla som vattnas med oförstĂ„ndiga ord sĂ„ kan vi ocksĂ„ kvĂ€sa dess framvĂ€xt om vi sĂ„ vill. Det krĂ€ver respekt, förstĂ„else och tĂ„lamod. 

FrÄgan Àr bara, vilket Sverige vill vi ha?