Debatt: Vi kan styra vilka krafter som får gro i samhället

Stadshuset i Linköping, privata mediehus, public service, museum och även fristående statyer i parker drabbades. Tidpunkten var ingen slump, den sammanföll med Förintelsens minnesdag.

Dessa angrepp är vidriga och helt förkastligt, men tyvärr så är de inte ovanliga. Tvärtom så tilltar de, i både antal och i hur avancerade de är.

Inte heller det är en slump, nazister och antisemiter tar större utrymme idag och har fått ett annat mod i sitt agerande. Det som vi bara för några år sedan knappt kunde tänka oss har nu blivit en del av vår samtid. 

Idag marscherar nazister öppet på våra gator och de har modet att utföra angrepp mot fundamenten i vår demokrati.

Deras mod kommer inte ur ett vakuum, det kräver en mylla för att kunna gro. Denna mylla vattnas ständigt med ord, ord som oftast yttras utan tanke på vilken konsekvens de kan få. 

Varje gång vi yttrar ord som förringar eller normaliserar extremer så vattnar vi myllan ur vilken modet kan gro. 

Ord är inte bara slumpmässigt hopsatta bokstäver, de bär på ett innehåll. De bär på ett budskap och sammanlänkade med andra ord så kan de bilda idéer och hat.

Ibland övergår detta till angrepp, likt det vi nu sett i Östergötland. Det börjar dock alltid med ett ord.

Vi bär alla ett ansvar för den samtid vi lever i och vi delar ansvar för de handlingar som sker. Nu behöver vi gemensamt ta ansvar för att myllan ur vilken nazisternas handlingar uppstått aldrig mer vattnas med våra ord. 

Det innebär att vi måste sluta förringa nationalister och extremister. Vi måste sluta urskulda deras retorik och vi måste vara på det klara med att de alltid har haft, och alltid kommer att ha, som mål att separera Sverige utifrån etniska och religiösa hierarkier. 

Jag är pappa och jag känner en oro för vart vår samtid är på väg.

Jag är orolig för att våra barn ska växa upp i ett samhälle som mer präglas av hat och främlingskap än samhörighet och gemenskap. Där hårfärg, hudfärg, namn och religion blir deras främsta kännetecken. Där Jude eller Muslim används som epitet för att urskilja människor. 

Jag känner oro för detta, men jag känner mig inte hopplös. 

Vi står inför ett val, ett gemensamt val med gemensamt ansvar. Vi kan definiera vilket Sverige vi vill ha. Vi kan styra de ord vi använder och vi kan styra vilka krafter som får gro. 

Precis som att hatet kan gro i en mylla som vattnas med oförståndiga ord så kan vi också kväsa dess framväxt om vi så vill. Det kräver respekt, förståelse och tålamod. 

Frågan är bara, vilket Sverige vill vi ha?