Vi kan inte längre blunda för fattigdomen i vårt samhälle

Fattigdom i Sverige är en komplex fråga som sträcker sig bortom inkomstnivåer. Enligt en ensamstående mamma som kämpar för att försörja sina fyra barn är det en ständig kamp att få ekonomin att gå ihop, skriver Sanna Detlefsen, Östergötlands Stadsmission.

Prioriteringar som mat och boende går alltid först, vilket gör att barnen inte kan delta i fritidsaktiviteter som fotboll. Detta belyser en av de största utmaningarna i dagens samhälle: hur vi definierar och mäter fattigdom, skriver skriver Sanna Detlefsen, Östergötlands Stadsmission.

Prioriteringar som mat och boende går alltid först, vilket gör att barnen inte kan delta i fritidsaktiviteter som fotboll. Detta belyser en av de största utmaningarna i dagens samhälle: hur vi definierar och mäter fattigdom, skriver skriver Sanna Detlefsen, Östergötlands Stadsmission.

Foto: Ørn E. Borgen/Privat

Debatt2024-10-28 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Prioriteringar som mat och boende går alltid först, vilket gör att hennes barn inte kan delta i fritidsaktiviteter som fotboll. Detta belyser en av de största utmaningarna i dagens samhälle: hur vi definierar och mäter fattigdom.

Ett användbart verktyg för att mäta fattigdom är en "nödvändighetskorg" med olika produkter som är en förutsättning för att ha råd med en skälig levnadsnivå. Det kan vara boende, näringsrik mat, och tillgång till tvättmaskin. Ett mått som behöver regelbunden uppdatering utifrån prishöjningar.

Ett nyare index mäter även sociala aktiviteter som att ha två par skor eller möjlighet att delta i en fritidssysselsättning. År 2022 levde 360 000 människor (3,5 procent) i Sverige i det som kallas materiell och social deprivation, vilket var en ökning med 60 000 personer. Tyvärr har Sverige inte ett gemensamt mått för fattigdom, vilket försvårar utvärderingen av insatser för att bekämpa den. 

Stadsmissionen möter dagligen människor i ekonomisk utsatthet och ser brister i vårt skyddsnät som behöver åtgärdas för att inte svika människor i svåra livssituationer. För att minska både lidande och samhällskostnader föreslår vi:

1. Höj riksnormen för försörjningsstöd: Riksnormen urholkas av för låga uppräkningar. För att de fattigaste ska få en skälig levnadsstandard måste årliga uppräkningar säkerställa att normen kompenserar för inflation och följer den allmänna standardutvecklingen.

2. Höj grundavdraget: Regeringens förslag om jobbskatteavdrag för alla löntagare är ett steg framåt, men det bör riktas mer mot dem med låga inkomster. Genom att skattebefria fler av de fattigaste kan vi stärka arbetslinjen och minska beroendet av civilsamhället.

3. Utred försörjningen för arbetande fattiga: Regeringen bör tillsätta en utredning för att säkerställa att även arbetande med låga inkomster kan upprätthålla en skälig levnadsstandard. Det är oacceptabelt att personer inte kan leva på sin lön.

4. Undersök vad ett gemensamt fattigdomsmått är och definiera vad en skälig levnadsnivå innebär.

Vi kan inte längre blunda för fattigdomen som genomsyrar vårt samhälle. Det krävs kraftfulla och konkreta åtgärder för att ge en rimlig chans till ett värdigt liv. Låt oss tillsammans arbeta för att alla barn ska få samma möjligheter till att växa och utvecklas!