Biblioteket. En plats som är öppen för alla, med skönlitteratur och fakta från hela världen. En plats där man hungrigt kan leta sig vidare till nya läsupplevelser, men där man också kan få sitta i en tyst, lugn miljö och plugga, jobba eller bara vara. Där man kan värma sig en stund, läsa dagstidningar och tidskrifter, där man kan lyssna på föredrag, samtal och uppläsningar. Där man har tillgång till viktig samhällsinformation.
Biblioteken är en viktig del av demokratins infrastruktur. De bidrar till kunskapsförmedling och fri åsiktsbilder, är en arena för yttrandefrihet och mångfald. Biblioteken är den största, mest besökta och spridda kulturinstitutionen i landet.
Den 9 februari i år startade Sveriges Författarförbund ett upprop med namninsamling för att rädda biblioteken. För trots att biblioteken fyller en viktig funktion både på samhälls- och individnivå är deras existens inte längre helt självklar.
På många håll går utvecklingen av biblioteksverksamheten i fel riktning. Sedan 1995 har mer än en fjärdedel av landets folkbibliotek och filialer försvunnit, vilket innebär att landets innevånare inte längre har likvärdig tillgång till bibliotek. Skillnaderna har blivit stora mellan olika kommuner och regioner, både när det gäller antal bibliotek och öppettider.
Stort utbud, generösa öppettider och kunnig personal är en avgörande förutsättning för biblioteken som mötesplatser. Minskar tillgången sjunker också besökssiffrorna och utlåningen. Människors möjligheter att ta del av det utbud och de tjänster biblioteken erbjuder är i slutändan helt enkelt beroende av hur högt nationella, regionala och lokala politiker värderar biblioteken.
För mig har biblioteken alltid varit en frizon. En plats där det är tyst och lugnt, där man kan dra sig undan, där det inte ställs krav på att man ska konsumera eller interagera. En mötesplats om man vill, en skattkammare full av kunskaper och erfarenheter. Motsatsen till det ytliga, vinstdrivna, högljudda, okunniga.
Förra veckan ordnade Norrköpings stadsbibliotek ett releasemingel för en grupp elever från Film & Musikgymnasiets skrivarprofil. Eleverna fick visa upp sina egentryckta böcker och prata om dem inför en publik. Evenemanget påminde mig ännu en gång om hur viktigt det är att värna om levande, aktiva bibliotek, nära människors liv och vardag. Före och efter denna kväll med unga, fortfarande okända skribenter sträcker sig ett pärlband av etablerade författarbesök – Jörn Donner, Kayo Mpoyi, Rosa Liksom, Gunnar Harding, Michael Ondaatje, Alex Schulman för att nämna några.
Bredd, djup. Kända och okända röster. Närhet, öppenhet, tillgänglighet. Precis så som det ska vara i en levande demokrati. Bibliotekens framtid är en viktig kulturpolitisk fråga på alla nivåer, och varje hot mot den måste tas på allvar.
Läs det ursprungliga uppropet här!
Maria Fagerberg
författare, sitter i förbundsstyrelsen för Sveriges Författarförbund, driver Film & Musikgymnasiets skrivarprofil