Sveriges kommuner och regioner har tillsammans med staten nyligen enats om att fortsätta det gemensamma arbetet kring psykisk hälsa och suicidprevention. Projektet visar tydligt i olika forsknings- och erfarenhetspresentationer vid konferenser, seminarier och i publikationer att musik, dans och konst – i både utövande och upplevande – är bland de viktigaste faktorerna för en förbättrad psykisk hälsa.
Trots aktuell och tidigare forskning om konstens och musikens betydelse i det preventiva arbetet mot psykisk ohälsa, pågår sedan några månader ett arbete i Folkungaskolans ledning med målsättning att skapa en förändrad klassorganisation. En förändring som sägs motverka upplevda problem med ökad psykisk ohälsa och segregation samt en ojämn genusfördelning. Förslaget, som rört upp en kraftig kritikstorm, innebär att skolans sammanhållna musikklasser ska läggas ner och eleverna fördelas i övriga klasser i allmänna ämnen och endast undervisas tillsammans under musikprofilens körlektioner.
Genom att slå sönder befintlig klasstruktur tar man bort möjligheten att i trygga grupper använda musiken i arbetet mot psykisk ohälsa.
Flera kritiker av förändringsförslaget har redan påpekat att argumenten för denna starkt ingripande åtgärd är beklagligt svaga.
Man kan se problemen och dess lösningar på ett något annorlunda sätt:
För det första bidrar musikklasser till att estetiska lärprocesser kan användas på ett aktivt och naturligt sätt i all undervisning – lärande som kan ske när man själv skapar eller i upplevelsen och tillägnandet av dans, musik och bildkonst – där man sedan lär sig något nytt eller fördjupar sina kunskaper. Arbetssättet ökar individens välmående, förståelse för sig själv, sin omvärld samt fungerar som ett språk för det som individen inte kan uttrycka med ord – vilket även har en tydligt positiv effekt i skolarbetet för elever med psykisk ohälsa. Metoden kan dessutom ge en känsla av förbättrad livskontroll.
För det andra bidrar sammanhållna musikklasser till att utveckla elevernas sociala färdigheter genom att ge möjlighet att arbeta tillsammans som grupp i en gemensam verksamhet som alla har valt. Erfarenheter från de undersökningar som gjorts om musikklasser visar att det finns en stor gemenskap med en stark gruppkänsla trots att det ofta, likt Folkungaskolan, föreligger en ojämn könsfördelning och att elever har olika socioekonomisk och kulturell bakgrund.
För det tredje bidrar musikklasser till elevers emotionella utveckling, stärker självförtroende när man lyckas i det gemensamma musikarbetet, ger en trygghet och styrka i en grupp med gemensamt intresse.
För det fjärde bidrar musikklasser till lokalsamhällets kulturella utveckling genom konserter i olika former och sammanhang.
Det aktiva skolvalet och det gemensamma intresset för musiken gör att eleverna i sammanhållna musikklasser vill gå i skolan, vilket ofta är en starkare bidragande orsak till goda studieresultat än socioekonomisk bakgrund.
I stället för att slå sönder de sammanhållna musikklasserna:
• Använd musikens helande och samlande kraft i arbetet mot psykisk ohälsa
• Förnya Folkungaandan genom att skapa nya skolgemensamma stödstrukturer
• Stärk elevhälsoarbetet och lärarlagsarbetet med fokus på att möta elevers individuella psykiska ohälsa och existentiella oro i befintlig organisation.
• Utveckla skolans rekryteringsarbete för att musikklasserna ska få en förändrad fördelning mellan elevers socioekonomiska och kulturella bakgrund samt en jämnare könsfördelning.