Angående artikeln ”Kåre Friberg: Det är en konstig situation”, Corren 7/2.
Mot bakgrund av den artikel där den till 2,5 års fängelse dömde Kåre Friberg fick framföra sina upplevelser om tiden i häktet vill vi framföra några åsikter. Det är med bestörtning vi tar del av de journalistiska överväganden som här kommer till uttryck över två helsidor.
I ett öppet, demokratiskt och rättssäkert samhälle skall givetvis även en kriminell få framföra sina åsikter. Däremot är det olyckligt att han får göra det oemotsagd utan att reportern ställer kritiska frågor. Frågor om hur han ser på åtalet, härskande kvinnosyn och offer för de brott han är dömd för.
Kåre Friberg är gripen, häktad och dömd av skäl som rättssamhället har bedömt som skäliga. Det är ytterst ovanligt att dömda brottslingar har direktingång till lokalpressen och på ett nästan familjärt sätt får framföra sina åsikter.
En häktning upplevs med all säkerhet som oerhört påfrestande för den som blir inlåst med restriktioner. Förfarandet måste givetvis vägas mot ett offers rädsla och utsatthet inför ett eventuellt frisläppande. Många offer lever idag med en ständigt packad väska för att kunna försvinna när anklagade och dömda sätts på fri fot.
Varför är det förövaren som får så stort utrymme i förhållande till offret och alla de andra offer som råkar ut för liknande brott? Nu är det på sin plats att vi får en rimlig balans i rapporterna om ett avskyvärt brott och hur vi i samhället skyddar oss mot gärningar som finns beskrivna i tingsrättsdomen.
Vi ifrågasätter starkt de journalistiska överväganden som ligger bakom publiceringen.
Stefan Saleteg
Gösta Blom
Jan Hammarstrand
Thomas Strömbäck
Ulf Holmertz
Svar:
När kommunalrådet Kåre Friberg greps i november, misstänkt för grov kvinnofridskränkning samt våldtäkt vid två tillfällen, tog vi ett beslut om att publicera hans namn. Det var ett beslut som väckte kritik hos en del av er läsare. Han var ju inte dömd. Bara gripen.
Att ta ett beslut om namnpublicering av detta slag är aldrig en enkel sak. Vår journalistik utgår alltid ifrån de pressetiska riktlinjerna som säger att om det inte finns ett uppenbart allmänintresse så ska vi avstå från namnpublicering. Man måste komma ihåg att medier inte behandlar alla lika. Inför lagen är vi lika, men inte i ett publicistiskt sammanhang. Ju mer inflytande och makt man har i samhället, desto större är allmänintresset och därmed också vår rapportering.
Kåre Friberg är inte vem som helst, sett utifrån ett pressetiskt perspektiv. Han hade, vid gripandet, den högsta exekutiva politiska makten i Motala kommun som kommunstyrelsens ordförande. Han fattade beslut som påverkade Motalaborna i stort sett dagligen. Det innebar en stor förändring för det politiska livet när han greps, anhölls och häktades.
Hans mandat vilar på ett förtroende från väljarna. Det ligger alltså i demokratins intresse att vi rapporterar hur han utför sitt ämbete. När han inte längre kunde fullgöra sina plikter, blir allmänintresset stort. Därtill är brottet som han misstänktes för, av grov karaktär.
Detta sammanvägt avgjorde att vi publicerade hans namn.
Vi har hårdbevakat hela rättsprocessen och publicerat ett 30-tal artiklar i ämnet. Vi har sökt kommentarer från åklagare, advokat, liksom målsägarbiträdet när det har varit påkallat.
Vi sökte även Friberg för en kommentar, helt i linje med de pressetiska riktlinjerna att höra båda sidor. Han hörde av sig till oss från häktet i Norrköping, och att publicera en sådan här intervju föregås förstås av diskussioner och stor eftertänksamhet på vår redaktion.
Allmänintresset tar sitt avstamp i hans roll som Motala kommuns högsta politiker, inte minst eftersom han inte vill avsäga sig sin roll som kommunalråd.
Allmänintresset ligger inte i att kommentera rättsläget eller själva brottet. VI har inte gjort någon intervju med kvinnan, bland annat av hänsyn till att förhandlingen skedde bakom stängda dörrar. Vi kan i nuläget inte skriva om själva rättegången, eftersom domen ska överklagas, men när hovrätten fällt sin dom, kommer vi vilja ge offrets bild, men värnar också offrets integritet och visar henne största möjliga hänsyn.
Maria Kustvik, ansvarig utgivare