Vårdplatsbrist är inte det egentliga problemet

Att Linköpings kommunala sjukvård har möjligheter att betala en sjuksköterska flera tusenlappar mer i månaden än vad vi vårdenhetschefer i slutenvården har möjlighet till gör mig upprörd, skriver Anders Petersson, vårdenhetschef på US.

Det som händer i verkligheten är att framför allt sjuksköterskor väljer att jobba i den kommunala sjukvården fast man egentligen trivs inom slutenvården, skriver debattören.

Det som händer i verkligheten är att framför allt sjuksköterskor väljer att jobba i den kommunala sjukvården fast man egentligen trivs inom slutenvården, skriver debattören.

Foto: Jeppe Gustafsson / arkiv

Debatt2022-11-11 09:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det finns ett stort behov av att utöka vårdplatser. För att patienter inom exempelvis cancervården ska få sina planerade operationer genomförda inom rimlig tid så behöver akutsjukvården hålla det akuta flödet under kontroll. Fler akutvårdplatser kräver mer personal vilket är en enkel ekvation på ett mångfacetterat problem. Mina uppgifter som vårdenhetschef är många. Den främsta är att se till att kollegorna har en trygg och säker arbetsmiljö och ett stimulerande arbete att gå till. Här ska kollegorna kunna växa i sin profession och utvecklas. 

En förutsättning för en säker arbetsmiljö är att vi är bemannade så att de patienter vi har i vårdlaget får den hjälp de behöver under dygnet. På KAVA (kirurgiska akutvårdsavdelningen) har vi en sjuksköterska och en undersköterska per vårdlag som det ser ut i dag. Vi vill ha en gräns på 5 patienter/vårdlag för att det ska vara en patientsäker miljö. Vi har ofta 6–7 patienter/vårdlag för att inflödet är högt. När patientantalet per sjuksköterska/undersköterska överstiger 7 så blir vården patientosäker, det har studier påvisat. Detta jobbar vi hårt för på KAVA, en rimlig andel patienter per vårdlag där vårdteamet hinner med det som ska göras. Har man som sjuksköterska och undersköterska i ett vårdlag förutsättningar för att skapa vård utifrån ett personcentrerat sätt känner både personal och patient en trygghet. Nästa stora uppgift för mig som vårdenhetschef är rekrytering.

Hur får vi då nya kollegor, framför allt sjuksköterskor, till KAVA och resten av slutenvården? Annonsera hela tiden, prata med studenter på väg att bli sjuksköterska, nyttja nätverk i vården. Detta tar mycket av min tid. En stimulerande men utmanande uppgift. Men att Linköpings kommunala sjukvård har möjligheter att betala en sjuksköterska flera tusenlappar mer i månaden än vad vi vårdenhetschefer i slutenvården har möjlighet till gör mig upprörd. Även undersköterskor som söker jobb inom Linköpings kommunala sjukvård kan räkna med högre lön. Inget ont om kollegorna inom den kommunala hemsjukvården. Detta är politik. 

Det jag undrar över är hur Linköpings kommunsjukvård kan betala mer i lön då det är skattefinansierade medel det handlar om? Precis samma skattemedel som Region Östergötland har till förfogande. Det känns inte lojalt. Olika kassor, olika många anställda får jag till svars när jag frågar politiker. Fördela och optimera våra skattemedel säger jag. 

Det som händer i verkligheten är att framför allt sjuksköterskor väljer att jobba i den kommunala sjukvården fast man egentligen trivs inom slutenvården. Konsekvenser: Vårdköerna växer, canceroperationer får vänta för att det inte finns personal till de vårdplatser som finns. Många patienter läggs på ”fel” vårdavdelning (utlokaliserad) då vårdplatser inte finns på den avdelning som är mest lämplig utifrån vårdbehovet. Utlokaliserade patienter löper större risk för vårdskada visar de avvikelser som hanteras.

Jag tror att vi har kommit till en punkt med ett mycket enkelt svar: Betala vårdpersonal inom regional slutenvård på ett skäligt sätt såsom det görs inom kommunal sjukvård. Då upphör en konkurrenssituation. Då väljer ett stort antal sjuksköterskor och undersköterskor att stanna inom slutenvården. Det är många som vittnar om att man trivs inom slutenvården men lön och bättre arbetstider lockar i kommunsjukvården. 

Vi behöver trygg och kompetent personal i både den regionala slutenvården och inom den kommunala sjukvården. Vi behöver betala de kollegor som jobbar 24/7-schema på ett skäligt vis. Tillsammans kan vi driva en effektiv och personcentrerad vård, men bara om det finns en lojalitetstanke kring hur skattemedel fördelas mellan huvudmän. 

Hyrföretag erbjuder såklart ännu fler tusenlappar till sjuksköterskor/undersköterskor vilket resulterar i att det blir mindre pengar kvar till den som vill vara kvar och vara stolt över att arbeta i den regionala slutenvården. 

Jag har varit i vården länge och kommer att stanna inom slutenvården och kämpa för att det blir bättre med de verktyg jag har. Jag betalar gärna några kronor till i skatt så att vi kan betala våra kollegor i slutenvården en skälig lön för sina fantastiska insatser.