Svar på ”Regionen – ett fall för Lyxfällan”, 13/2.
Moderata ungdomar tycker att Region Östergötland behöver ekonomisk rådgivning. Budget i balans verkar rimligt även om sjukvården är extremt komplicerad och svårstyrd i jämförelse med privatekonomi. Kostnaderna beror bland annat på vilken hälsa, livskvalité och service medborgarna vill ha.
Nya behandlingsmetoder, exempelvis cancerläkemedel, kan plötsligen öka kostnaderna med miljoner. Vem vill avstå? På min klinik, barn- och ungdomssjukhuset, US, kan 3–4 mycket för tidigt födda barn oförutsett dra kostnader på flera miljoner. Så balansen är inte lika enkel som i Lyxfällan, men likväl så bör utvägar diskuteras:
1. Öka inkomsterna/ramarna, så att pengarna räcker. Sverige satsar cirka 11 procent av BNP på sjukvård (varav endast cirka 50 procent rör traditionell sjukvård som går ut på att behandla/bota) medan USA lägger 17 procent. Många svenskar är beredda att betala mer om man vet att pengarna går till just sjukvård.
Man kan också omprioritera skattepengar. Måste man omprioritera just inom hälsoområdet så skulle sannolikt exempelvis minskningar av sjukskrivningsersättningar (mer än 50 miljarder), eller kostnader för personlig assistans (35 miljarder) täcka sjukvårdens underskott.
Ett tredje komplement, om än inte lika stora pengar, rör ersättningen för sjukbesök. Gångna veckan hade vår klinik 300 akutbesök. Hade de betalat 200 kronor kl 06–21 och 400 kr 21–06 liksom helgdagar, hade det inbringat en hel del (och kanske en del av de minst 200 lindrigt sjuka, som aldrig hade behövt komma, hade stannat hemma, vilket ytterligare minskat kostnaderna).
Den som absolut inte har råd (i Sverige mindre än 1 procent fattiga barn/barnfamiljer enligt EU:s definition) kan få hjälp/slippa betala.
2. Minska utgifterna. På sikt krävs mer klinisk forskning, bättre och effektivare sjukvård. Men just nu kan man till exempel förbjuda anställning via bemanningsföretag; drygt 5 miljarder/år i Sverige, flera tiotals miljoner i Östergötland!
Eller spara hundratals miljoner genom att låta de, företrädesvis i åldern 20–40 år, betala själva när de kontaktar privata nätdoktorer för småkrämpor utan att detta alls minskar annan sjukvårdskonsumtion.
Eller slopa idén att alla som vill ska få träffa läkare inom tre dagar, med anhopning av sjukbesök för lätta krämpor som hade gått över spontant (medan de med svåra kroniska sjukdomar inte får plats!). Ställ inte upp på undersökningar ”för säkerhets skull” som påstridiga googlat fram. Minska dokumentationshysterin som tar betydande del av läkares och sjuksköterskors tid. Etcetera.
Det finns mycket som kan göras. Men då räcker inte Lyxfällans ekonomiska rådgivning utan åtgärder krävs utan att snegla på svängningar i opinionen. Den breda parlamentariska prioriteringsutredningens riktlinjer (Livets svåra val) på 90-talet står sig än. Följdes dessa skulle sjukvården se ganska annorlunda ut. Och om de som har insyn i vården på verkstadsgolvet fick styra skulle det säkert gå att effektivisera sjukvården utan kvalitetsminskning!
Johnny Ludvigsson
senior professor