På kommunfullmäktiges sammanträde 30/5 debatterades vargproblemet och försäljning av narkotika i våra skolor. Debatten om vargar engagerade många ledamöter i fullmäktige och det blev en lång debatt, vilket vi kan ha förståelse för med tanke på den problematik och den stora oro som finns kring vargen på landsbygden där en stor del av Linköpings medborgare bor. Men det vi däremot inte har lika stor förståelse för är avsaknaden av en längre debatt om narkotikaförsäljningen i våra skolor. Jämfört med vargdebatten var det få ledamöter som var uppe och debatterade frågan. Som gamla skolpolitiker gör det oss bekymrade. Kommunfullmäktiges ledamöter fick veta att det minsann hade dykt upp en varg i närheten av en skola i staden. Men allvarligt! Våra barn och unga möter vad vi anser är betydligt farligare än varg i skolan i dag. De möter narkotika.
Alla skall känna sig trygga när de är i skolan. Så är det inte i dag. I dag är skolan en brottsplats när barn och unga utsätts för handel med narkotika. Skolor är ingen allmän plats utan en plats för undervisning och en arbetsplats för elever och personal. En lärare frågade oss nyligen om hur vi skulle agera om det förekom allmän droghandel i stadshuset eller på Apotekaregatan. Tryggheten och säkerheten för elever och personal måste få högre prioritet och därför behöver våra skolor hållas stängda för obehöriga.
Vi har svårt att förstå det motstånd som finns när det handlar om att låsa skolor. Flera kommuner har sedan tidigare låsta entrédörrar och passersystem. I Örebro är till exempel alla centrala gymnasieskolor låsta för obehöriga. En mycket tråkig utveckling men Linköping kan inte vänta. Ansvaret ligger hos oss politiker.
Vi är därför glada över att vår liberala skolminister nu utvidgat uppdraget om Säkerhet i skolan till att utredaren nu skall lämna förslag som tydliggör att skolor skall vara stängda för obehöriga. Obehöriga personer skall alltså inte uppehålla sig i skolan eller på skolområdet.
Detta kommer självklart inte att lösa problemet med narkotikaförsäljningen i våra skolor utan vi måste jobba både med säkerhetsåtgärder och andra förebyggande åtgärder. Tidiga insatser i förskolan och skolan så att vi kan upptäcka om våra ungdomar hamnat fel och sätta in åtgärder tidigt.