Så stod det klart att det blir Norlandia Care som till årsskiftet tar över majoriteten av de nyligen upphandlade äldreboendena i Linköping. Därmed lämnar vi på Bräcke diakoni de verksamheter vi drivit, med god kvalitet, i nästan nio år.
Den främsta anledningen: kommunens upphandling fokuserar främst på prislappen. Detta trots att det finns upphandlingsformer som låter kvalitet och andra mervärden spela huvudrollen i avgörandet om vem som ska göra skillnad i de äldres vardag.
Redan 2012 tecknades en överenskommelse mellan Linköpings kommun och den idéburna sektorn. I avtalet står bland annat att syftet med överenskommelsen är "att utveckla möjligheterna för den idéburna sektorns möjligheter att utgöra viktiga aktörer inom välfärdsutvecklingen".
Liknande avsiktsförklaringar finns i flera kommuner, regioner och på nationell nivå. Oavsett undertecknande parter är syftet är detsamma. Överenskommelsen ska bland annat ge idéburna aktörer rätt förutsättningar att vara med att stärka och utveckla svensk välfärd.
Men en upphandling som fokuserar på pris ger inte rätt förutsättningar. Att vi är en idéburen stiftelse utan krav på vinst och utdelning till aktieägare är inget som ger några fördelar. Att vi har hög kvalitet och skött vårt uppdrag med goda vitsord i nästan ett decennium ger inte heller det några extra poäng. Sedan 2010 har kommunen utlyst cirka 20 upphandlingar av äldreboenden. Av dessa har endast ett avtal tilldelats en idéburen aktör. Ett tydligt men dystert facit.
Vi är inte ensamma om att ifrågasätta modellen med lägsta-pris. Enligt Vismas Anbudsbarometer från 2019 har drygt 83 procent av de svarande företagen någon gång avstått från att lämna anbud på grund av för stort fokus på lägsta pris och irrelevanta ouppnåeliga kravspecifikationer. Det betyder färre anbudsgivare, och mindre urval för upphandlande part.
I den nu aktuella upphandlingen har alla anbudsgivare haft samma förutsättningar. Så hur kan vi då komma fram till så vitt skilda slutsatser? En snabb huvudräkning visar att prisskillnaden mellan vårt och Norlandias bud, i ett område med totalt 42 boendeplatser är hela 3,7 miljoner kronor per år. Det gör det svårt att inte börja fundera på hur man ska kunna leva upp till kommunens krav på personaltäthet och kvalitet. För vi vet att billigast är inte alltid bäst.
Att inte mala på i samma spår kräver nytänkande och kanske också lite modiga beslutsfattare. För i LOU, lagen om upphandling, finns många bra alternativ till prisfokus. Det gäller bara att hitta och använda rätt verktyg. Redan 2016 debatterade vi vikten av orädda politiker här i Corren. Då skrev vi "Vi uppmanar er att våga tänka nytt och våga ta ansvar för att varje krona skapar största möjliga värde för dem vi finns till för!" En slutkläm som sorgligt nog fortfarande är lika aktuell.
Maude Kardell Wahlbäck, områdeschef Äldreomsorg & Hospice, Bräcke diakoni