Vi har tidigare pekat på skörheten i vårt effektiva just-in-time-samhälle, där inhemska lager av mat och medicin är begränsade och vi är beroende av utländsk produktion och fungerande distribution. Sverige har dessutom Europas lägsta självförsörjningsgrad och vår livsmedelsproduktion är beroende av en fungerande strömförsörjning och tillgång på importerat drivmedel och konstgödsel.
Långsiktigt krävs en ökad självförsörjningsgrad av strategiska jordbruksprodukter och en väsentlig ökning av medicinlager och bränslelager för jordbrukets och distributionssystemets behov. Här behöver man nog titta på livsmedelsgrupper var för sig, så att det upprätthålls en tillräcklig nivå av kritiska livsmedel i förhållande till vad vi konsumerar.
Ungefär hälften av vårt svenska odlingslandskap är gräsodlingar och naturbetesmarker, vilket skapar goda förutsättningar för förädling av gräs, det vill säga betesdjur och därmed kött och mjölkprodukter. Med rätt förutsättningar för våra lantbrukare kan vi bli konkurrenskraftiga på den här fronten. Men vi behöver även öka andelen odlingar av ettåriga grödor som till exempel spannmål, äpplen och lök, för direkt konsumtion.
I den nya självförsörjningsmodellen ska vi bygga beredskap i samarbete med näringslivet; alltså lantbrukare, förädlare och distributörer. Vår nya beredskap är inte efterkrigstidens konserver staplade i bergrum. Det är en ny modell med förutsättningar för att vid framtida kris kunna skala upp egen försörjning inklusive gödsel, utsäde, växtskydd och drivmedel. Det är hållbart på riktigt.
Vi bör till exempel se över hur vi i större omfattning kan återvinna vår egen gödsel och få ett fungerande kretslopp i egen regi. Våra avloppsverk konstruerades när urbaniseringen tog fart och vi behövde motverka övergödningen. Men även industrin kopplades på och då följde andra ämnen med som inte filtrerades bort och vi fick en debatt om att vi inte vill ha tungmetaller på åkrarna, så slammet gick till spillo.
Idag har den industri vi har kvar så höga utsläppskrav på sig att den utvecklat effektiva metoder för att ta bort farliga ämnen så frågan bör tas upp på nytt, för här finns kanske en möjlighet att öka tillgången på gödsel ur vårt eget kretslopp för att säkerställa en del egen livsmedelsproduktion vid eventuella störningar. Vi måste våga prioritera och ompröva utifrån de hot och de förutsättningar vi ser idag i vår nya uppkopplade just-in-time värld.
Vi behöver:
- Skyndsam anpassning av lagstiftning till den nya hotbilden och samhällsförändringar.
- Ökad självförsörjningsgrad av strategiska jordbruksprodukter i kritiska kategorier.
- En kraftfull statlig insats för att styra upp lagerhållning av mediciner, drivmedel och livsmedel samt ett system för att säkra gödsel, utsäde och växtskydd.
Östergötlands Moderata försvars- och säkerhetsgrupp genom
Ralf Holmér, Joanna Sjölander, Bo Lennhammar, Sven Lindgren, Magnus Redin, Anton Fischer, Lennart Watz