Regeringen och samarbetspartierna beslutade i mars om ett välbehövligt krispaket för idrottsrörelsen på 500 miljoner kronor. Men det täcker inte på långa vägar det behov som finns. Drygt 4000 idrottsföreningar och knappt 50 specialidrottsförbund har ansökt om knappt 1,3 miljarder kronor för perioden 12 mars till 30 juni. Den här veckan ska Riksidrottsstyrelsen besluta hur nästan 800 miljoner kronor ska skäras bort från det skriande och akuta behov som många föreningar har.
Idrottsrörelsens betydelse för samhället genom och efter coronapandemin går inte att övervärdera. Den hjälper oss, barn, unga och vuxna, att klara krisen bättre. 800 000 ledare, de flesta ideella, har anpassat och ställt om verksamhet så att vi fortsatt kan träna, träffas och må bra på ett säkert sätt. Många föreningar har försökt minska kostnader och hittat nya sätt att skapa intäkter.
Men många av våra föreningar går på knäna och man har varit tvungen till att ställa in mycket verksamhet och många evenemang. Utan ytterligare stöd kommer alltför många inte ha en träning att gå till, inte träffa kompisarna i gruppen eller laget, inte känna stabiliteten och tryggheten från idrottens rutiner, inte ha målet att sträva mot och träna för eller inte ha laget att heja på.
Valet mellan att idrotta och att motverka en pandemi är enkelt. Idrottsrörelsen ska hjälpa till att stoppa smittspridningen. Men om läget inte förbättras avsevärt och nuvarande beslut att förbjuda större sammankomster ligger fast fram mot hösten ska idrottsrörelsen självklart fortsätta ta sitt ansvar men det får allvarliga ekonomiska konsekvenser.
Om restriktionerna som börjar gälla 14 juni ligger kvar innebär det att svensk idrottsrörelse får en negativ ekonomisk konsekvens på 1260 miljoner kronor under perioden juli-september. Vivet inte ännu när denna pandemi är över och vi behöver därför ytterligare stöd.
Vi vet att det är många som sliter hårt och räddar liv. De ska få bästa förutsättningar att göra sitt jobb. Vi vet att många företagare ser sina livsverk närma sig konkurs. Vi förstår att pengarna inte räcker till allt. Men vi vet också att bra idrott gör skillnad och här behöver vi kommunerna och Region Östergötlands stöd.
När vi inte kan samlas fler än 50 personer drabbas publikidrotterna skoningslöst med enorma ekonomiska konsekvenser. Men vi ser också hur många föreningar förlorar sina stora inkomster för året när stora och små arrangemang ställs in, allt från det lokala midsommararrangemanget, ungdomscupen till Vätternrundan och Stadium Sportscamp. Intäkter som skulle gått till barn och ungdomsverksamheten i föreningen. Istället tvingas föreningar fundera över om de ska höja avgifterna till hösten. Det riskerar att göra idrotten ojämlik då vi vet att alla inte kommer ha råd att fortsätta med sin idrott.
Vi är tacksamma över det stöd som kommunerna i Östergötland redan gett oss och vädjar om fortsatt stöd för att våra föreningar här ska överleva.