Den senaste månaden har varit en tid av tvära kast. Från det att jag var på teater med en grupp elever i mitten av oktober och dagen därpå fick höra att nu var det inställt. För att sedan få veta att pjäsen var nedlagd. På grund av rasistiska och hotfulla ungdomar och vuxna.
Sent i november är tonen en annan på de flesta håll. Aspekter som varit okända för mig har kommit i dagen. De väcker frågor om teaterns uppsåt med att gå ut i media och i kraftfulla ordalag tala om rasistiska, och till och med hotfulla, unga och vuxna. Media hakade på och SVT:s Kulturnytt torgförde en karbonkopia av Malin Axelssons och Nasim Aghilis budskap. Allt fick länge stå oemotsagt. Tonen i media och sociala dito var högljudd, för att uttrycka det milt, och tyckarna rusade alla åt samma håll. Det som hänt reser på nytt frågan om vår tids medielogik.
Varningssignaler
Åsa Christoffersson samlar i en krönika ihop det som hänt och gör en i långa stycken skarpsynt analys. Hon noterar bland annat den betydligt hovsammare tonen i Malin Axelssons artikel från i fredags. Den noterade jag också. Jag lärde mig också en del nytt om varningssignaler teatern mötts av under arbetet med pjäsen. De var inte så få. Ändå framhärdade man och valde att ignorera dem.
Snälla nån!
Det var aldrig Ung scen/östs avsikt att våra elever skulle känna sig utpekade som orsaker till nedläggningen, skriver Axelsson. Men, snälla någon, vad skulle de tro och vad trodde hon själv? Det var den sista föreställningen, budskapet gick ut, och när vi var öppna för dialog ville inte ensemblen besöka oss. Man ville skicka pedagoger som skulle leda värderingsövningar i klasserna. Kan budskapet bli tydligare? Ni har inte fått med er goda värderingar – och det beror på att ni inte fått arbeta med värderingsfrågor. Lite quick-fix löser det och vi framstår som alla goda gåvors givare, som gjorde något åt den förment utbredda rasismen bland unga i motsats till den passiva skolan. Som alla redan vet ingår arbete med värderingsfrågor i skolans uppdrag. Hur ska man i ljuset av det tolka teaterns erbjudande?
Pendeln slog tillbaka
Mediedrevet pågick en tid. En reporter frågade mig faktiskt om skolan har förståelse för rasistiska ståndpunkter. Undrar vilket svar hen förväntade sig? Men bilden blev långsamt allt mindre svart-vit och proppen gick ur när en klass beslöt att ge sin syn. Ung scen/öst gick från herre på täppan till att stå ensam. Från att ha utnyttjat medielogiken träffades man i ivern att rädda ansiktet av en pendel som tungt slog tillbaka. Det är i sin tur något som media bör granska noga.
Påståendet om hotfulla unga och vuxna fick delar av media att stanna upp och ställa frågor. Andra hade inte tid. Sanningar är som bekant svåra att rucka på.
För övrigt måste alla bekämpa varje tendens till rasism och där tror jag att vi är överens, teatern och jag. Och hakkorset förblir för mig en av de mest avskydda symboler som finns. Nog sagt om det.