Jag har stora betänkligheter i vad som händer med den person som är föremål för upphandling. I Linköpings kommun som är kommunen där ”Idéer blir verklighet” arbetar kommunens företrädare med upphandling av vård och omsorgsverksamhet. Det betyder att med jämna mellanrum ska både äldreomsorg och omsorg av yngre personer som behöver stöd och hjälp i sin dagliga livsföring enligt LSS (lagen om stöd och service), ske. Detta händer med cirka 5–7 års intervaller då skrivna avtal för uppdrag varar ungefär så länge. I avtal framgår att den utförare som vinner uppdraget ska arbeta med kvalitet, trygghet, kontinuitet och diverse andra specificerade krav. Med åren har ribban höjts för vad som ingår i kraven. Dock är det den utförare som säger sig lova den kvalitet som efterfrågas till så lågt pris som möjligt, som vinner avtalet. Detta innebär att ganska ofta blir det utförarbyte.
Inför varje upphandlingsprocess då avtal snart går ut, startar en period med mycket frågor både hos personalen som arbetar i verksamheten och de personer som bor, lever i den aktuella verksamheten/boendet. För många börjar här en oro över att förändringar kommer att ske. Det är svårt att förstå vad förändringen innebär och för den med en utvecklingsstörning blir detta mycket abstrakt. Det som är abstrakt är obegripligt.
Med lång erfarenhet i Linköpings kommun och arbete i boendeverksamhet har jag sett denna process på nära håll och ser hur den lilla människan/den boende mår mycket dåligt av att inte förstå, inte kunna påverka utan att bara vara objektet för vad andra människor beslutar. I värsta fall, ur ett boendeperspektiv kan det bli så att personalen försvinner. ”De personer som har kunskapen om hur jag fungerar och vill ha det, vad som är viktigt för mig i mitt stöd i vardagen och för att jag ska må bra. Och detta kan jag inte påverka alls!” Det innebär inte alltför sällan att den boende inte kan sova, får ångest, inte orkar delta i aktiviteter som annars är viktiga, gråter och är fylld av oro. Vem lyssnar på mig? Alla bara säger att det inte ska märkas, att det inte blir någon skillnad, allt ska fortsätta som tidigare. Det gör det inte när min kontaktman/ personal försvinner!
All ordinarie personal får erbjudande att gå över till den nya utföraren, men det är inte självklart att de gör det. De flesta av oss medborgare vill kunna välja arbetsgivare och vi har en grundtrygghet där vi är vana att arbeta. Detta förfarande att mer eller mindre bli tvingad att byta arbetsgivare för att någon annan bestämmer att min arbetsplats ska upphandlas känns inte helt bra. Varför, när jag arbetar i en verksamhet och på en arbetsplats där jag trivs och gör att gott arbete? Det enda skälet är att försöka sänka priset. Att påstå att det handlar om en ökad kvalitet känns inte seriöst då det samtidigt alltid handlar om en sänkt prislapp.
Varför använda detta förfarande som skapar så mycket oro när verksamheter fungerar väl och alla är nöjda och trygga. Har någon gjort en riskbedömning inför upphandlingen? Och har någon frågat de boende eller deras företrädare? Det är dags att våga göra det.
Förslag inför framtiden. När en ny verksamhet ska starta, gör ett förfrågningsunderlag där alla aktörer kan utifrån sin profil och tanke om hur de vill forma en verksamhet lägga anbud på den. Så kan den som önskar, tycker att verksamheten matchar mina behov/önskningar söka sig till det boendet. Så länge den utföraren uppfyller kraven ska den utföraren fortsätta att driva verksamheten.
Om en utförare brister i ansvar, kunnande, kvalitet då är det dags att förändra och säga upp avtal. Men så länge en utförare utför det man har lovat och verksamheten fungerar väl så ska uppdraget fortlöpa. För allas kontinuitet, trygghet och välmående.
Margaretha Karlson
verksamhetschef
LSS Funktionsstöd Leanlink