Linköpings kommuns agerande är ett tydligt exempel på hur politiska beslut urholkar denna grundläggande rättighet.
Correns granskning av den senaste upphandlingen av personlig assistans visar på allvarliga brister. Linköpings kommun har upphandlat verksamheten till en enda anbudsgivare – ett nystartat bolag med flera varningssignaler på oseriös verksamhet. Samtidigt har kommunen drivit ett stort antal rättsprocesser för att minimera assistansbeslut och dumpat anställningsvillkoren för personliga assistenter genom sänkta ersättningsnivåer.
Det här är ingen slump. Linköpings kommun har under lång tid aktivt arbetat för att begränsa personlig assistans genom korta och detaljerade beslut på minutnivå. Kommunen har också sänkt ersättningen så mycket att det blivit i princip omöjligt att bedriva assistans på ett rimligt sätt. Det är en medveten strategi som göms bakom ord om ekonomisk besparing. Ansvarigt kommunalråd Annika Krutzén beskriver det själv i Correns granskning: "Privata bolag är ofta mer flexibla än kommunen i hur man rekryterar".
I kommunstyrelsens strategiska utskott i oktober fick vi en informationsgenomgång om välfärdsbrottslighet. Där beskrevs tydligt hur viktigt det är att enbart ingå avtal med seriösa aktörer. Det enbart dagarna efter att Linköpings kommun ingått avtalet med Lilja Assistans – en aktör med låg kreditvärdighet och kopplingar till en rad nystartade bolag inom välfärdssektorn. Det här är ett svek mot assistansanvändarna och de personliga assistenterna.
Vi har haft kontakt med assistansanvändare som valt att byta anordnare på grund av situationen. Men låt oss vara tydliga: med den ersättningsnivå som råder och den rättsliga urholkningen av assistansbeslut finns det inga förutsättningar för att bedriva personlig assistans på ett seriöst sätt.
När vi i september 2024 ställde en interpellation om kommunens arbete mot välfärdsbrottslighet var det tydligt att kommunen saknar kontroll över riskerna. Vi har vid upprepade tillfällen varnat för konsekvenserna av denna politik. Vi har också lämnat en motion tillsammans med Centerpartiet om att ersättningsnivån ska följa den statliga schablonersättningen – en nivå som fortfarande är snäv, men avsevärt högre än vad kommunen erbjuder i dag.
Vi kan inte acceptera att den personliga assistansen nedmonteras. Därför kräver vi:
* Ett totalstopp för upphandling av välfärdsverksamhet. Systemet är trasigt och möjliggör att skattepengar rinner ut till oseriösa aktörer.
* En höjning av assistansersättningen för att säkerställa att personlig assistans kan bedrivas med god kvalitet.
* Att kommunen tar sitt ansvar för att människor får sina lagstadgade rättigheter tillgodosedda.
* Ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen för att säkerställa rättssäkerhet och jämlikhet över hela landet.
Syftet med personlig assistans är raka motsatsen – att skapa en sammanhållen insats som möjliggör självbestämmande och delaktighet. Nu krävs politisk vilja att återupprätta den frihet som personlig assistans en gång gav. Det är dags att ta ansvar.