Högerstyret i regionen beslutar, i sin iver att montera ner välfärden, under onsdagen att lägga ner ledsagarservice på Universitetssjukhuset i Linköping. I Sveriges Radios program Klartext motiverar Liberalernas regionråd Andreas Westö detta med att regionen inte ska bedriva arbetsmarknadspolitik och att det är många bäckar små som krävs för att klara av regionens ekonomi. Det är en så hjärtlös syn på medarbetare som under många år bidragit till regionens verksamhet.
Under åtta år har ledsagarservice funnits. En uppskattad och behövd verksamhet där personer med funktionshinder anställts för att hjälpa patienter till rätt plats på sjukhuset. Det har varit en arbetsplats för nio personer som tidigare inte har haft ett arbete att gå till, som stått långt ifrån arbetsmarknaden och som med detta fick uppleva sig behövda och ha en plats i samhället.
Nu avvecklas detta och nio personer går ut i en garanterad arbetslöshet som med stor sannolikhet blir både långvarig och kostsam för såväl individerna som för samhället.
Men detta bryr sig inte de styrande politikerna om. De tycker att alla ska spara in. Just utom de själva då förstås. De väljer till exempel att prioritera att de själva ska få ta ut nya dyra förmånsbilar där skattebetalarna betalar miljonbelopp varje år.
Politik handlar om prioriteringar. Nedstängningen av ledsagarservice sparar en miljon kronor, men raserar livet för nio personer. Jag tycker att det är mycket rimligare att låta ledsagarservice vara kvar och avskaffa regionrådens dyra förmånsbilar.