Replik på "Handeln vill fortsätta att använda oschysta metoder" (10/4).

Livsmedelsföretagens (LI) och LRF:s replik har ett uppskruvat och anklagande tonläge som dessvärre förvirrar mer än det klargör. 

Låt oss återvända till själva sakfrågan som handlar om införandet av ett EU-direktiv som syftar till att skydda den mindre aktören mot den större. 

Vad debatten nu handlar om är om Sverige ska avvika från EU-förslaget och även ge de allra största företagen, med en årsomsättning på över 3,5 miljarder kronor, detta stöd. 

Till skillnad från LI och LRF anser Svensk Handel att detta är principiellt fel och konkurrenssnedvridande.

Konkret handlar det om cirka 30 företag som tillsammans står för nästan 40 procent av den totala livsmedelsmarknaden. Resten av livsmedelskedjan utgörs av övriga cirka 120 000 företag.

Även livsmedelsindustrin är koncentrerad till ett fåtal stora bolag, något som LI och LRF bagatelliserar i sin artikel. 

Konkurrensverket skrev i sin senaste granskning av livsmedelskedjan från 2018 att “även om det finns många företag i livsmedelsindustrin så sker den största delen av tillverkningen i de stora företagen och de tre största företagen står för i genomsnitt 75 procent av tillverkningen inom varje produktkategori”.

Dessutom betonas att summan av de tre största livsmedelsindustriföretagens marknadsandelar ligger mellan 60–90 procent i de flesta produktkategorier.

Inte undra på att både det svenska Konkurrensverket och EU:s konkurrensmyndighet i Bryssel varit skeptiska till att skydda multinationella leverantörer mot deras många gånger mindre kunder.

EU-direktivet kommer att innebära ett förbud för köpare i livsmedelskedjan med över 20 miljoner kronor i årsomsättning att använda vissa affärsmetoder. Det är regler som såväl dagligvaruhandeln som livsmedelsindustrin ska följa. 

Däremot borde grundsyftet, att skydda den mindre mot den större, värnas när EU-direktivet nu ska bli svensk lag. Att införa ett utökat skydd för livsmedelsjättar vore ett misstag.