Replik till Staffan Danielsson, 12/11.
I Corren lägger Staffan Danielsson fram sina synpunkter på den generösa migrationspolitik Sverige haft. Jag vill tacka Danielsson för hans ärliga åsikter och uttrycka min oro kring en ohållbar situation men kan samtidigt inte låta bli ifrågasätta syftet med debatten.
Danielsson jämför Sverige med andra europeiska länder och pekar på en orättvis fördelning av antal flyktingar som medfört att ”kostnaderna ökar starkt”. Han målar en dyster bild av Sverige medan världen ser med andra ögon på oss. Sverige har länge varit känt för sin solidaritet med de svagaste i världen. En bild som gagnat Sverige i internationella sammanhang!
Nytänkandet Stefan Danielsson eftertraktar begränsar sig till en sorts mur medan jag som socialliberal är mer oroad över omhändertagandet av de individer som söker sig till fred och stabilitet.
Förra året presenterade Dagens Samhälle ny statistik där man bekräftade att arbetslösheten bland unga invandrare var 70 procent högre än hos deras jämnåriga vänner med svensk härkomst. Det är tufft att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Jag är mer oroad över att duktiga individer inte får någon chans att vara med och bidra, utan skjuts undan in i utanförskapet med en gång!
Jag är rädd att ett parti med oklara mänskliga värderingar som endast livnär sig på integrationsfrågan får oss att ta till snabba och panikartade åtgärder.
Låt oss inte glömma att i dag är drygt 750 000 människor som fötts i andra länder sysselsatta och bidrar till vår välfärd. Sverige behöver en bättre integrationspolitik men inte genom blockad och begränsningar, utan genom att låta individer vara med och bidra.
Jag vill gärna citera min partikollega och Sveriges förra integrationsminister Erik Ullenhag som sa: ”Sverige blir bättre med öppenhet!”