Undernäring bland äldre är en dold folksjukdom. Den orsakar stort personligt lidande, ökar risken att dö i förtid och kostar samhället miljarder varje år. Merparten av de drygt 2 miljoner svenskar som är äldre än 65 år bor hemma. Av dem har cirka 150 000 hemtjänst och 88 000 finns på äldreboenden. Enligt Socialstyrelsen lider nästan 40 000 personer av undernäring inom äldreomsorgen och drygt 100 000 lever i riskzonen för undernäring. 

Med stigande ålder och inaktivitet minskar aptiten och ökar risken för undernäring. Tuggproblem, sjukdom och biverkningar av medicinering försvårar dessutom intaget av mat. Samtidigt framhåller forskningen måltidens avgörande betydelse för att äldre ska hålla sig friska och förebygga ohälsa. Men faktum kvarstår. Förekomsten av undernäring är fortfarande oacceptabelt hög därför att känd kunskap om äldres näringsbehov inte praktiseras fullt ut i äldreomsorgen. Många äldre erbjuds därför inte möjligheten och rätten till den kost och näring de behöver och vill ha. Och kanske ännu allvarligare, fyra av tio kommuner serverar inte tillräckligt med mat till personer i äldreomsorgen, enligt Livsmedelsverket. När hörde man dessa orättvisor diskuteras i termer av åldersdiskriminering? 

Upplevelsen av en positiv måltid beror inte bara på vad som finns på tallriken. Måltidsbegreppet är bredare än så. Mat i äldreomsorgen ska naturligtvis ge energi och näring men måltiden ska också vara en stund på dagen att se fram emot. För gemensamma måltider med näringsrik kost i kombination med trevligt utformad måltidsmiljö är rena hälsokuren och ett steg mot bättre hälsa. Det ger inte bara bättre livskvalitet utan minskar också behovet av läkemedel och sparar vårddygn i en redan hårt belastad vård- och omsorgssektor. 

Mat och måltider får ofta sämre betyg än andra verksamheter i äldreomsorgen. Och framför allt är skillnaderna stora på kommunnivå. Av personer med hemtjänst får cirka 38 000 maten levererad till sina hem, i vissa fall för en hel vecka. Det finns gott om vittnesmål där besvikna äldre berättar att de slänger delar eller hela portioner av denna mat. Kanske inte så konstigt när färdiglagad och paketerad lådmat lätt tappar både färg, doft och smak. För en tid sedan betecknade stjärnkocken Leif Mannerström sådan undermålig mat ”människoförakt på fat.” 

Tidigare rapporter från Socialstyrelsen visar att inte sällan saknas systematiska rutiner och en tydlig ansvarsfördelning för att förebygga och behandla undernäring, framför allt för äldre som bor hemma. En första åtgärd för att råda bot mot dessa missförhållanden borde vara regelbundna matgenomgångar, likt läkemedelsgenomgångar och en lagstadgad kvalitetsnivå för äldremåltider på motsvarande sätt som för skolluncher. Med hjälp av sådana verktyg kunde beslutsfattare i kommuner och regioner bättre främja patientsäkra och kostnadseffektiva metoder för att undvika undernäring. Ty undernäring är lättare att förebygga än att behandla.

Undernäring bland äldre med hemtjänst och på äldreboenden är ett känt problem som riskerar öka i takt med att antalet äldre över 65 år också ökar. År 2035 beräknas de utgöra cirka 23 procent av befolkningen jämfört med dagens 20 procent. Och redan år 2030 beräknas antalet personer som är 80 år eller äldre öka med 250 000, en ökning med 45 procent. Detta borde vara skäl nog för våra politiker att ta ett helhetsgrepp på måltidsfrågan och se den som en viktig del av vården och omsorgen. För svält och undernäring är inget normaltillstånd - varken för yngre eller äldre medborgare.