Vi moderater välkomnar den EU-medborgare som arbetar eller studerar i Linköping, liksom vi Linköpingsbor vill kunna röra oss fritt i andra EU-länder. Som arbetssökande EU-migrant bär man däremot själv ansvar för boende och försörjning. Rätten till fri rörlighet ska inte förväxlas med rätten till försörjning och det är dags att vi talar klarspråk kring det.
När tiggeriet dök upp i Linköping under 2013 så var det en nästan helt ny företeelse. Det många Linköpingsbor tidigare bara upplevt i andra länder fanns nu också på våra egna trösklar. Det fanns då skäl att vidta akuta åtgärder för att skapa rådrum och bättre förstå situationen.
Linköpings kommun är nu på väg in i en diskussion om förlängda insatser med härbärge för tiggande EU-migranter. Vi moderater kan redan nu vara tydliga med att det inte är aktuellt för oss att gå in i några nya sådana avtal.
Vår slutsats utgår från tre punkter:
1. Vi värnar den fria rörligheten
Den fria rörligheten inom Europa är viktig för Linköping, för våra invånares möjlighet att arbeta eller studera i andra länder och för att våra företag ska kunna hitta medarbetare inom flera bristyrken. Menar man allvar med den fria rörligheten så måste också reglerna för den upprätthållas. Att tigga är inte att arbeta och att stanna längre i Sverige än man får ska inte accepteras.
2. Tiggeriet är en återvändsgränd
Bakom tiggeriet finns stor fattigdom och ofta en strukturell diskriminering av minoriteter, men liksom flera myndigheter, den rödgröna regeringen och många frivilligorganisationer får vi konstatera att tiggeri inte är lösningen. Det som istället behövs är internationellt tryck och insatser i hemlandet.
3. Vi måste prioritera ett bra asylmottagande
Linköping har stora problem med att klara sitt åtaganden för höstens flyktingström. Boende, förskola och skola är de områden där situationen är som mest ansträngd. Vi menar att det då är fel prioritering att lägga resurser på boende och insatser för människor som sökt sig frivilligt till Sverige.
Var sak har sin tid. Att möta en akut situation med akuta insatser är klokt, men efter tre år måste vi konstatera att situationen och insatserna varken är tillfälliga eller önskvärda. Politiken måste göra klara prioriteringar och för vår del är den tydlig. Att ta ansvar för vårt åtagande för människor som flyr ifrån krig och sökt asyl i Sverige går före insatser för den som frivilligt uppehåller sig här för att tigga.
Christian Gustavsson (M)
kommunalråd i opposition