Vi som bor i Boxholm och Tranås får nöja oss med ett tåg i timmen vardagar medan helger i snitt erbjuder resor varannan timme. Bussturerna existerar knappt för fritidsresandet.
Närtrafik är en service för boende i och besökare till områden som inte har vanlig linjetrafik. Den kan beställas till och från alla adresser som har mer än två kilometer till närmaste hållplats. De som exempelvis bor i Strålsnäs, där linje 655 går vardagar, har ej rätt till närtrafik trots att linjen inte trafikeras helger.
Hur tillgodoser vi dem som är daglediga, dem som inte arbetar dagtid eller dem som önskar resa på sin fritid? Dem som inte bor i en kommun utmed stambanan? Det är en ganska betydande del av befolkningen.
Enligt Trafikanalys "Statistik och analys över Sveriges personbilsflotta och dess användning" (2015) har antalet personbilar i trafik per tusen invånare ökat med 80 procent sedan slutet av 60-talet.
Hushållens tillgång till bil har under de senaste 25 åren ökat och andelen som har tillgång till mer än en bil har ökat från 14 procent 1984 till 26 procent 2011. Samtidigt har andelen hushåll som inte har tillgång till bil minskat. Hänger detta samman med centraliseringen av kollektivtrafiken?
Fördelningen i bilanvändningen för personer för inrikes resor år 2015 var:
- Fritid: 28 procent.
- Arbete/skola: 24 procent.
- Inköp: 19 procent.
- Övrigt: 17 procent.
- Service: 7 procent.
- Tjänsteresor/inom utbildning: 5 procent.
Sedan 1999 har den totala körsträckan för personbilar ökat med 12 procent (Trafikanalys, 2015). Under samma tidsperiod ökade antalet bilar med 19 procent.
Den ”utveckling” av kollektivtrafiken jag sett med egna Boxholms-ögon sedan slutet av 80-talet är minskade/begränsat antal turer och försök till att styra arbetspendlingen till något som man trott varit tillräckligt.
Detta har över tid urholkat tidtabellen och färre har därför sett kollektivtrafiken som möjligt färdsätt. Du som resenär har ej möjlighet att själv välja när du vill åka och missas en avgång så får du i bästa fall vänta en timme till nästa. I Linköpings och Norrköpings stad vet du att nästa buss kommer inom skälig tid.
För dem som inte kan åka tåg, i exempelvis Ydre, Ödeshög, Söderköping, Valdemarsvik och Finspång skulle man önska en garanterad lägstanivå med bussar som inkluderar och främjar tillväxt och folkhälsa i hela Östergötland. Som tillgängliggör hela Östergötland.
Kan vi gemensamt vända på nuvarande kultur; ”jag tar bilen till jobbet för att spara tid” till ”jag sparar pengar och miljö om jag åker kollektivt”?
Ser man på hur bilen nyttjas procentuellt så skulle huvudfokus för kollektivtrafiken lika gärna kunna ligga på resor under fritiden och inte som idag på arbetspendling dagtid.
Det optimala borde vara att fokusera på merpartens behov, och ha mod att pröva nya lösningar och ompröva hur vi agerar. Resonera inte enbart fördelning utifrån antal invånare som arbetspendlar utan utgå från att alla vill röra sig i hela Östergötland.
Så en vädjan från en Boxholmare; utveckla inte genom att minska antalet turer eller buss- och tågstopp. Våga prova nya vägar och utveckla landsbygden så som ni vill utveckla storstaden, om inte för Boxholmarnas skull så för miljön och för kommande generationer. För om alla flyttar till staden, vem ska ta hand om vår landsbygd?