Tågutredningen hoppar över osäkerheterna

Trots ”osäkerheterna” har man ändå redan klart för sig hur trafiken på Stångådalsbanan ska se ut om 20 år, nämligen som nu, skriver debattören Niklas Adell i en slutreplik.

Stångådalsbanan kommer att få rollen av Ostlänkens ”förlängda arm” mot sydöstra Sverige, menar debattören.

Stångådalsbanan kommer att få rollen av Ostlänkens ”förlängda arm” mot sydöstra Sverige, menar debattören.

Foto: Torbjörn Lindqvist

Debatt2020-03-03 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på "Flera osäkerheter kring de regionala banorna", 25/2.

Regionrådet Julie Tran (C) läser mitt debattinlägg 15/2 om Region Östergötlands tågutredning som "fan läser Bibeln". Jag kritiserade utredningen "Målbild 2040" för att den, vad gäller Stångådalsbanan/Tjustbanan, bara  beskriver läget just nu (dessutom illvilligt) – och att det inte är seriöst att göra så. 

En utredning om den regionala tågtrafiken om 20 år borde fundera kring olika tänkbara scenarier. Jag gav som exempel dels att arbetet med en hållbar miljö sannolikt måste leda till att betydande mängder personresor och inte minst godstransporter i ett tjugoårsperspektiv kommer att flyttas från landsväg till järnväg också på de här banorna, dels att Stångådalsbanan kommer att få rollen av Ostlänkens ”förlängda arm” mot sydöstra Sverige. 

Det är vida mer än att resandet med tåg kommer att öka på grund av befolkningstillväxten och möjligheten till fler tåg på stambanan. Hållbar miljöpolitik är större än fossilfria bränslen, det krävs många goda åtgärder.

Julie Tran skriver att det i nuläget finns flera osäkerheter kring de berörda banorna. Ja, just det! Men ingen enda av dem finns i utredningen – det var ju min kritik… Fast trots ”osäkerheterna” har man ändå redan klart för sig hur trafiken på Stångådalsbanan ska se ut om 20 år, nämligen som nu. Det är väl inte seriöst! 

Dagens Nyheter granskar i en serie artiklar Trafikverkets samhällsekonomiska kalkyler för satsningar i infrastrukturen och visar dels att de modeller Trafikverket arbetar med är partiska för biltrafik gentemot kollektivtrafik, dels att man notoriskt negativt missbedömt de samhällsekonomiska konsekvenserna av järnvägssatsningar. 

Man ska väl inte vara förvånad. Det finns alltså anledning att vara skeptisk till Trafikverkets bedömningar av satsningar på Stångådalsbanan/Tjustbanan – eller, positivt uttryckt, anledning att jaga dem att avsätta medel härför. Staten ska rusta banorna, regionen trafikera dem med regionala tåg, andra med andra tåg. 

Det är, för att uttrycka sig stillsamt, ett tänkbart och önskvärt långsiktigt arbete för att på bästa vis kunna tillgodose det framtida resbehovet av tåg på Stångådalsbanan/Tjustbanan. 

Utredningen säger i stället: ”det ska vara som det nu är”. Kära okända vänner: gå inte på det; lyft blicken! 

Jag ogillar formuleringar av typen ”att Stångådals- och Tjustbanan håller relativt låg kvalitet idag är välkänt” – för den säger ingenting. ”Relativt låg”, ja, det beror förstås på vad man relaterar till – och det säger ni inte. Och ”välkänt” är inte sant bara för att någon säger det – belägg!

Niklas Adell