Glädjande nog satsar Trafikverket på att förbättra förutsättningarna för högre hastigheter på våra regionbanor mellan Linköping och Västervik och Kalmar. Det sker genom att man bygger bort farliga vägövergångar, som tvingar tåget till sänkta hastigheter. För att nå politiska mål såsom att hela Sverige ska leva och klimatmål behöver andelen resor med kollektiva färdmedel öka.
Ska man locka bilister till kollektivresor är tåget det bästa färdmedlet. Det är ett känt faktum. Detta illustreras när man jämför kollektivreseandelen på sträckor i vårt län, där man satsat på tåg respektive där man främst kör buss och enbart ganska få tåg. Östgötapendeln (tåg) mellan Motala/Mjölby och Norrköping har 17 procent av alla motoriserade resor. Motsvarande andel för express och landsortsbussar mellan Linköping och Åtvidaberg respektive Kisa är 7 procent. Detta trots att bussavgångarna är betydligt fler sammantaget för dessa busslinjer än tågavgångarna per dygn för Östgötapendeln.
Om Region Östergötland vill vara ett föregångslän borde man inte nöja sig med att huvudsakligen förlita sig på expressbussar i de relationer där det finns järnvägar. Om vår region verkligen önskar öka andelen kollektivresenärer bör man förena sig med Region Kalmar län för att gemensamt kräva ytterligare förbättring av våra banor till Åtvidaberg–Västervik och Kisa–Kalmar. Restiden är redan nu kortare mellan Kisa och Linköping för tåg än expressbuss, och skillnaden kan bli betydligt större på förbättrade banor.
Regionpolitiker brukar med rätta framhålla att alla kollektivresenärer till Linköping inte ska till resecentrum utan till olika arbetsplatsområden i vår stad.
Då är det intressant att se att den största arbetsställeområdet i Linköping är Innerstaden, följt av Tornby, Tannefors (=Saab med egen tåghållplats), US, Mjärdevi , Vasastaden och Universitetet för att nämna de sju största ”arbetsställeområdena ” enligt Statistisk årsbok för Linköpings kommun. Intressant är att Innerstaden har tre gånger fler förvärvsarbetande än Mjärdevi. Således är det ganska praktiskt att ta tåget till arbetet för en stor andel förvärvsarbetande som pendlar till Linköping.
Den låga andelen kollektivresenärer (13 procent) och den höga andelen bilresenärer i Linköpings kommun (ca 50 procent) korkar igen gatorna under de timmar de flesta ska till eller från arbetet. Kommunen försöker minska trängseln genom att bredda vissa gator. Det medför att fler tar bilen och så är trängseln snart återställd.
Trängseln i staden ökar även genom den befolkningstillväxt som påverkar Linköping. Parker och grönområden äts upp bit för bit. Om vi skapar förutsättningar för att låta små kommuner få ökad befolkning skulle det ge dem bättre underlag för samhällsservice.
Om politiska partier menar allvar med sina vackra ord om miljö, klimat och trivsam stad måste man satsa mer på kollektivtrafik och ta tillvara de järnvägar man har på ett kraftfullare sätt.
Ulf Flodin
Föreningen Järnvägsfrämjandet