I det perspektivet blir det förstås en akut angelägenhet att rekryteringsstrategin matchar den kompetens och ansvar som sjuksköterskan besitter. Tyvärr är det en hel del som talar för att så inte är fallet. I en svensk studie har 75 annonser för psykiatrisjuksköterskor analyserats med avseende på vad som efterfrågas i form av meriter, kompetenser och hur arbetsuppgifterna beskrivs. Jag har själv gjort en enkel sammanställning av de 58 annonser som fanns på Region Östergötlands hemsida den 24 oktober och som riktade sig till sjuksköterskor. Jag kan konstatera att det finns stora likheter.

Vad både jag och forskarna noterar är att det sällan eller aldrig eftersöks en generell examen (kandidat eller magister) förutom yrkesexamen och sällan eller aldrig betonas sjuksköterskans roll som arbetsledare för omvårdnaden.

Sjuksköterskan ska, mer eller mindre, passa in i den situation som finns på kliniken här och nu och ses inte som en egen yrkesroll eller förväntas ta en aktiv roll i utveckling av verksamheten. Ett kritiskt förhållningssätt nämns inte i någon av annonserna. Ord som flexibel, självgående, noggrann, lyhörd och god samarbetsförmåga är några av de personliga egenskaper som efterfrågas tillsammans med personlig lämplighet. Men vad betyder det egentligen?

Sjuksköterskans arbete beskrivs ofta i termer av samarbete och samverkan i team utan att beskriva att sjuksköterskan faktiskt har specifika kunskaper. I många annonser kan man se att sjuksköterskans arbetsuppgifter mer eller mindre är en uppräkning av olika uppgifter, i synnerhet ordinationer som ska utföras. Med andra ord skulle man kunna se det som om sjuksköterskan agerar som en slags läkarassistent och att sjuksköterskans expertområde är underordnat läkarens. Ingen av annonserna eftersöker erfarenhet inom forskning eller utvecklingsarbete.

För att vården ska ha en chans att attrahera, rekrytera och behålla sjuksköterskor behövs ett förändrat synsätt. Vi måste erkänna och värdesätta sjuksköterskans roll som ledare inom omvårdnad, som en som inte bara utför uppgifter utan aktivt bidrar till personcentrerad vård och patientens välbefinnande. Vi måste se sjuksköterskor som centrala aktörer i kvalitetsutveckling och i arbetet med patientsäkerhet. Sjuksköterskor ska vara en kraft för innovation och förändring inom vården, inte bara dess utförare. En framgångsrik rekryteringsstrategi måste innehålla dessa element och erbjuda en karriärväg som präglas av respekt för sjuksköterskans expertkunskap och erfarenheter. Jag menar att regionen nu måste ta ett samlat grepp för att få detta på plats.