Replik på "Nej, det går inte att regera med SD", 28/3.
Det är viktigt att få stopp på Sverigedemokraternas opinionsframgångar över tid. Om dagens resultat står sig i valet 2018 så kan Sverige hamna i ett politiskt limboläge.
Ernst Klein skriver om detta i sin krönika i Corren, men drar slutsatsen att det aldrig kommer att gå att regera landet ens med passivt stöd av SD i avgörande politiska frågor. Kleins argumentation för sin ståndpunkt är den samma som också alliansledarna gjorde gällande när Decemberöverenskommelsens förryckta idé fortfarande härjade fritt i politiken.
Om SD på allvar ska lyckas stoppas i opinionen, måste tveklöst deras ”offerkofta” kläs av dem. Detta gör man inte genom ständigt marginalisering, utan genom att avkräva dem ansvar. Hur ska man då kunna avkräva dem ansvar utan att samarbeta med dem utanför eller i en regeringsställning? Jo, genom att lägga en gemensam alliansbudget så fort som möjligt. Helst redan nu i vårbudgeten men allra senast i höstbudgeten i år.
Ett sådant budgetförslag skulle enligt de utfästelser SD gjort vinna riksdagsmajoritetens bifall genom villkorslöst passivt stöd från SD. Regeringen Löfven måste förhålla sig till den uppkomna situationen, men ambitionen att tvinga in så mycket kommunism i svensk ekonomisk som just nu sker kan överges.
Löfven kan välja att utlösa en regeringskris eller förhålla sig till att Alliansens budget. Vilket scenario det än blir, så blir det bättre än som det är nu med en lång rad skadliga skattehöjningar parat med spenderbyxorna på för att ge allt till alla.
Men nu kommer då Kleins invändning mot att bryta mot detta genom passivt stöd av SD. För då sätter sig Alliansen i en gisslanposition visavi SD, eftersom Klein misstänker att SD snart kommer att kunna göra gemensam sak med Socialdemokraterna och fälla Alliansen.
Detta misstänker inte jag, tvärtom tror jag att det är helt avgörande att SD står fast vid sitt villkorslösa stöd för den alliansbudget man röstat på, även när den i skarpt läge testas i sina respektive sakliga delar i riksdagen. Gör man inte det är det uppenbart för väljarna att SD inte är ett parti att lita på, ett parti som inte kan ta ansvar.
Det kan alltså antingen förbli så att SD står vid sitt ord. Eller så blir det inte så, utan SD vill villkora besluten eller rösta med S, då har man inte kunnat ta ansvar. Sverige och svenska folket blir i båda fallen vinnaren. Antingen får vi en sund borgerlig ekonomisk utveckling eller stoppar vi SD från fortsatta framgångar.
Finn Bengtsson (M)
riksdagsledamot från Östergötland