Replik på "Håll tassarna borta från kyrkan", 26/8.
Niklas Adell uppmanar i en debattartikel politikerna att ”hålla tassarna borta från Svenska kyrkan” och använder ett alarmistiskt språkbruk som att ”Svenska kyrkan är ockuperad och skändad av den politiska makten”.
Adell attackerar särskilt de politiska partier som fortfarande ställer upp som partier i kyrkovalet, men även de som inte längre gör det. Jag kandiderar själv för Fria liberaler i Svenska kyrkan, FiSK, och är aktiv inom Liberalerna, som fram till 2001 ställde upp i kyrkovalen under partinamnet, men som 2003 beslutade att inte längre göra det som parti.
Svenska kyrkan har över 6 miljoner medlemmar och bland dessa finns både troende och sökande. Många har ett samhällsintresse och det är positivt att de engagerar sig i Svenska kyrkan. De bidrar med sin erfarenhet och kompetens till kyrkans mångfacetterade verksamhet, där undervisningen om Guds ord är det väsentliga, men där det även finns personal, byggnader och annat som ska sörjas för.
För Svenska kyrkan gäller den gemensamma ansvarslinjen, som innebär att biskopar, präster och diakoner har ansvar för att Svenska kyrkans lära följs, medan de förtroendevalda ansvarar för att demokratin upprätthålls. Menar du, Niklas Adell att beslut om kyrkoavgift och prioritering av olika verksamheter ska tas av biskopar och präster? Ska vi inte tillämpa demokratiska principer här, att de som omfattas av besluten också ska fatta dem, det vill säga de förtroendevalda? Det är ju om detta som kyrkovalet handlar.
Men Niklas Adell, med din onyanserade kritik är jag tveksam om du vill ha en demokratisk och öppen kyrka.
Vi i FiSK vill ha en kyrka som är inkluderande och välkomnande och som tydligt tar ställning mot fördomar och utanförskap. Under min tid som aktiv medlem i Svenska kyrkan har jag sett hur mycket kyrkan betyder för såväl de vana besökarna som för de som kommer mera sällan, kanske främst vid kyrkliga handlingar, som dop, konfirmation, vigsel, begravning. Jag tycker att det så väl sammanfattar begreppet folkkyrka.