Vård- och omsorgsnämnden hade beslutat att verksamheten skulle fortsätta på samma sätt som under våren. (Kindagård är ett 55+ boende med ett 60-tal hyresgäster och med kafé, matsal och lokaler för seniorverksamhet med mera).
En utvärdering med en rad positiva resultat från vårens verksamhet hade gjorts. Det hade blivit för trångt på Café Bergdala och behov av mer utrymme och fler arbetsuppgifter fanns. Att dela verksamheten i två lokaler visade sig ha stora fördelar. Bättre arbetsmiljö. Nya och fler arbetsuppgifter att dela på. Nya deltagare kom till på båda platserna då det nu inte var så trångt. Man önskade nu också utöka antalet dagar då de långtidshyrda lokalerna inte används till något annat.
I slutet av sommaren kom beskedet från förvaltningen att det inte skulle bli någonting alls. Det som hade ställts i ordning på Kindagård plockades bort och nyckeln lämnades tillbaka. Men politikerna kom igen och lovade på nytt. Ungdomarna väntade oroligt. Dagarna gick. Kaféet skulle öppnas i september, i oktober, i november.
Vad hände? Av allt som förvaltningen säger sig ha jobbat för blev det ingenting. Det hade funnits förslag på lösningar och kompetensen finns redan hos handledare och våra ungdomar. Nyligen var förvaltningen dock på väg att anställa en extern person att driva Kindagårds kafé för att förmodligen möta löftet till cafégästerna (PRO, SPF med flera organisationer). Verksamheten skulle formellt inte vara en del av Bergdalas dagliga verksamhet.
Det är våra ungdomars behov och vilja till utveckling som ska tillgodoses i första hand. Varför vill man inte? Litar man inte på gruppen? Vill man inte se allt det positiva som redovisats i utvärderingen? Besvikelsen är nu stor. Många frågor. Ungdomarna mår bra av nya utmaningar och fler arbetsuppgifter. Under våren hade de också serverat lunch till de äldre som bor i huset. Många längtar efter att ungdomarna ska komma tillbaka och sköta om kafé och matsal. Tänk bara vad det betyder för ungdomarna.
Vad har hänt nu?
Nu ligger ett förslag till kommunfullmäktige att det ska ske stora förändringar i Kindagårds lokaler. I underlaget till beslut, som planerats under hösten, beskrivs omflyttningar av olika verksamheter. Där nämns att kaféet ska öppnas och vara en del i de nya verksamheterna. I inte ett ord nämns att LSS-gruppen ska driva kaféet eller ens vara delaktig.
Illavarslande att de som behöver extra stöd i livet nonchaleras eller glöms bort. Så är det förstås inte i allmänhet. Ungdomarna får så mycket uppskattning från folk runt omkring. Handledarna är engagerade, samarbetar med ungdomarna, ser möjligheterna och stärker deras självförtroende. Framsteg görs på vägen mot full delaktighet i samhället som är målet med Daglig verksamhet. Att vi anhöriga får möta människors glädje över våra ungdomar stärker oss i vår och våra familjers egen vardag. Varje litet framsteg i våra barns utveckling är guld värt.
Vi har uppdraget att sörja för våra ungdomar och föra deras talan. Det tänker vi fortsätta med. Vi, godman-anhörig/ huvudman-ungdom, uppmanar nu Kindas politiker att ta sitt ansvar och uppfylla de löften som givits den här gruppen.
Erik Björklund/Gustaf Björklund
Helen Larsson/Mikael Larsson
Karl-Axel Lind/Rikard Lind
Margareta Gustafsson/Anna Gustafsson
Ann-Sofie Cedigh/Moa Svensson
Per-Ove Johansson/Stefan Björklund
Johnny Notklev/Kasper Notklev
Christer Milton/Johannes Milton
Eva Tejle Ekbjörn/Peter Tejle
Mariette Heimdal/Ludvig Heimdal
Kerstin Elkehag/Åke Nilsson