Idag råder stor bostadsbrist, inte minst för oss unga. För studenter finns det särskilt avsatta bostäder men det kan ändå ta mer än ett halvår att hitta en bostad idag. För unga som inte studerar finns dock inga särskilda bostäder. I Stångåstaden är kötiden cirka 5 år för att få en lägenhet.
För oss unga är det svårt att konkurrera med övriga i bostadsköerna, eftersom de oftast bygger på antal dagar man stått i kö. Av naturliga skäl har en 19-åring inte stått i kö lika länge som någon i till exempel 40 års-åldern. Dessutom får man inte ens ställa sig i kön förrän man fyllt 17 år.
Samtidigt är vi många som vill få möjlighet att flytta hemifrån och starta våra egna liv, oavsett om vi pluggar på universitetet eller inte. Vi som kanske gått en yrkesutbildning på gymnasiet, som vill jobba några år innan vi studerar vidare på universitet, och vi som är trötta på att bo hemma (och ganska många av våra föräldrar med). Hur ska vi göra? I till exempel Stockholm finns bostadsbolag som reserverar bostäder där personer mellan 18 och 25 år kan ställa sig i kö. När personen som bott i ungdomsbostaden flyttar tillfaller lägenheten ungdomsbostadskön igen.
Även i Göteborg finns det liknande system. Lägenheternas som reserveras är mindre, billiga hyresrätter som fungerar som en inkörsport för unga på bostadsmarknaden.
Vi tycker att kommunen, t.ex. genom Stångåstaden, ska skapa en sådan kö tillsammans med privata fastighetsägare för att öka tillgången på hyresrätter för unga.
Ett annat förslag som kan möjliggöra för fler unga att flytta hemifrån är kompiskontrakt. Detta används i Stockholm innebär att två vänner kan bo tillsammans. Kontraktet är på max fyra år och båda kan stå på kontraktet. Kompiskontrakten gäller för unga mellan 18 och 25.
Det allra viktigaste för att öka tillgången på bostäder är förstås att det byggs mer och att det byggs för dem som behöver det. När Socialdemokraterna styrde i kommunen byggdes rekordmånga bostäder, men inte ens det räckte för att lösa bostadsbristen. Med det borgerliga styret minskar nu byggandet och vi undrar – kommer det finnas någon chans för oss unga att flytta hemifrån de närmsta åren överhuvudtaget?