Vi gick in avtalsrörelsen med målet att rädda vården. Ständig övertid och en ohållbar arbetsbelastning har skapat en situation där Vårdförbundets medlemmar flyr yrket och patienter inte får vård i tid. Strejken må vara över och ett avtal på plats – men vårdkrisen och nedmonteringen av den offentliga hälso- och sjukvården fortsätter. Nu är det Region Östergötlands ansvar att lösa problemen vi påtalat om och om igen.

Vi har nu tillsammans med parterna nått ett avtal som hindrar föreslagna försämringar och innebär framsteg när det gäller frågan om förkortad arbetstid. Men det räcker inte. Vi ser avtalet som en start – inte som ett avslut. Vi nöjer oss inte förrän alla medlemmar har hållbara heltider.

Vår strejk har blottlagt den ohållbara situationen i hälso- och sjukvården. Vi har visat hur arbetsgivare systematiskt missbrukar övertid och underbemannar verksamheterna. Det är regionerna som nedmonterar sjukvården runt om i landet. Samma tendens ses i den kommunala hemsjukvården och i skolhälsovården. Ändå har vi och våra medlemmar de senaste månaderna blivit anklagade för allt från köer till cancervården till sommarens bemanningsproblem – brister vi har varnat för i åratal.

Under konflikten har arbetsgivare runt om i landet hävdat att det är samhällsfarligt när våra medlemmar strejkar och vägrat arbeta övertid, för att nu själva stänga enheter och dra ner verksamhet över sommaren. Detta hyckleri är oacceptabelt, och de lokala exemplen är många. Minskat antal förlossningsrum i Norrköping, stängning av jourmottagningar och hopslagningar av vårdplatser och vårdcentraler i Östergötland. Medlemmar vittnar om ohållbar arbetsbelastning, överbeläggningar och ökat antal övertidspass nu när blockaden hävts.

Vårdkrisen är verklig, och ansvaret för att lösa den ligger tungt på arbetsgivarnas axlar – inte på våra medlemmar. Vi i vården ska kunna gå hem i tid och inte behöva skriva upp oss på några övertids-listor, sms-listor och vara tillgängliga dygnet runt. Vi uppmanar därför våra medlemmar i Östergötland att fortsatt inte acceptera en massa övertid på bekostnad av återhämtning, hälsa och välmående.

Nu är arbetsgivarens ansvar att bevisa att de kan lösa problemen vi påtalat om och om igen. Det är deras agerande som utgör en verklig samhällsfara – inte våra medlemmars strejk för villkor som är avgörande för att patienterna ska få bra vård. Vår konflikt må vara över – men kampen för hållbara arbetstider och ett hållbart yrkesliv har bara börjat!