Skolan har stora problem. Barn har allt grövre språk. Varifrån får de språket? Från dem de umgås med (föräldrar, syskon, kompisar), från internet och från våra av media och kulturjournalister hyllade artister?
En av de mest upphöjda var den nyligen bortgångne Einár. Han belönades med Årets genombrott 2019 P3 Guld-priset för Årets låt 2019; Grammis årets nykomling 2020, och Grammis för årets hiphop.
Man kan citera vilken text som helst han skrivit, nerladdad av miljoner och åter miljoner:
”Vill du veta nånting om mig? Ey
Mami, jag är rik som fan
De här luffarna de hatar på mig för de kollar på mig och de tänker "Vilken fitta, jag vill bli som han"
Jag skjuter dig och dumpar ditt lik nånstans
Jag vill inte höra någon skit och trams, ey
Bror, jag lägger para på keys och guns
Hög 24/7, röker weed konstant, ey
eller
Bror, det räcker med ett skott, ett skott
Du blir jappd av en headshot, headshot
Ingen hört eller sett nått, sett nått
Det är knas här i ghettot, ghettot
Bror, det räcker med ett skott, ett skott
Så låter den poesi som våra ungdomar får sig till livs och som prisas av media, radio och tv. (Otäck förutsägelse: Ja, det räckte med några skott, några headshot.)
Vid P3 Guld-galan i mars 2021 vann Mahamoud (artistnamn Yasin) två priser Årets hiphop/r’n’b och Årets artist, men kunde inte närvara på galan då han var häktad. Yasin själv skrev:
Där ute jag kan lägga en polislön på ett par sandaler
Min gun har gjort att jag undvikt ett par skandaler
Jag brukar byta bilar som folk byter kanaler
Ah, project baby med höga riskfaktorer
Jag missa P3 Guld, jag satt med fulla restriktioner
Det händer inte mycket under solen
Jag smilar framför kameran, folk, under bordet
Jag är vaksam, prickskytt, skjutglad, sportbil, kokain, gräs finns
I maj 2018 dömdes Yasin till två år och tre månaders fängelse för grovt vapenbrott. Den 14 juli 2021 dömdes han till 10 månaders fängelse för förberedelse till människorov.
Är det förvånande att barn och ungdomar använder ett grovt språk? De försöker väl ta efter våra hyllade artister.
Jag känner mig lite vilsen när det gäller musikjournalister, men nog är det väl skillnad när det gäller konstkritiker. De har fötterna på jorden, eller? Under senare tid har de visat prov på sitt omdöme (?) i hyllningarna till Lars Vilks. Lars Vilks gick nyligen bort i en trafikolycka. Efteråt har hans konst upphöjts till skyarna. Hans teckning av Muhammed som en hund framställs av konstkritiker som om det vore i klass med Anders Zorn. Och framför allt hyllas Vilks kamp för yttrandefrihet. Vilks själv menade att man inom konsten kan ”använda våld, grymhet och vara orättvis [...]” Man måste ”skaffa sig problem för succé”, och veta vad som är rätt balans för att bli ”framgångsrik med sitt verk.” Kamp för yttrandefrihet? Den sista utställningen där Lars Vilks deltog var i Polen, där han ställde ut tillsammans med Dan Park som flera gånger dömts för hets mot folkgrupp, senast 2018 och tidigare öppet stött nazistiska Svenskarnas parti, hyllat mördaren Anders Behring Breivik och twittrat att Förintelsen är en ”judisk lögn”. Men det kunde ju inte Lars Vilks hjälpa. Däremot vad han 2021 sa i en intervju: ”Om Ku Klux Klan bjudit in mig hade jag åkt dit.” Ingick kanske i kampen för yttrandefrihet?
Fånigt att jag har så svårt för att förstå våra förmodligen extremt kompetenta kulturjournalister! ”Stora konstnärer” måste väl få hylla gangstervärlden, kalla poliser för hora, eller håna dem man inte gillar, eller? Inte heller förstår jag vilka som köper alla droger (= underhåller gängkriminaliteten). Det jag däremot inte har lika svårt för att förstå är varför vissa fenomen i samhället går åt fel håll. Och vem som delvis bär ansvaret.