Statens sviker ungdomar som har hamnat snett i livet

Regeringen säger sig satsa på åtgärder mot ungdomsbrottslighet men ger inte kommunernas socialtjänster rätt förutsättningar att jobba med tidiga insatser och sätter dessutom skyhöga avgifter för tvingande placeringar på statliga ungdomshem där ungdomar riskerar att fara illa, skriver representanter från M.

Debatt2021-07-26 07:13
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ungdomar som har hamnat snett i livet måste få rätt hjälp i rätt tid. Ju tidigare de får hjälp och stöd desto bättre är deras chanser att lämna ett destruktivt liv, innan det eskalerar och spårar ur. Därför behöver kommunens socialtjänst fokusera på tidiga insatser och ha ett nära samarbete med skolan. 

En del ungdomar har emellertid behov av åtgärder som vi i kommunerna inte kan ge dem och då blir det aktuellt med en placering på SiS särskilda ungdomshem (Statens institutionsstyrelse) eller HVB (hem för vård och boende). Dessa placeringar innebär emellertid skyhöga avgifter som vi i kommunerna har svårt att klara av utan att det påverkar vår ekonomi för förebyggande åtgärder.

En placering hos SiS kan kosta upp till 13 800 kr/dygn och nu flaggar dessutom staten för en höjning av denna avgift för kommunerna. För en så hög avgift kan man inte annat än förvänta sig att staten ger de placerade ungdomar den allra bästa vården och hjälpen men så är inte alltid fallet. En SiS-placering är alltid en sista åtgärd när alla andra insatser, som vi kommunerna har möjlighet att vidta, har uttömts och ingen annan utväg finns för att hjälpa dessa ungdomar. Att då få rapporter om ungdomar som far mycket illa på dessa placeringar är fruktansvärt. Det har förekommit fall med misshandel, sexuella övergrepp och isolering. Detta kan inte beskrivas som något annat än avskyvärt och ett enormt svek mot dessa ungdomar och mot oss i kommunerna. 

Så här kan det inte få fortsätta. Staten höjer avgifterna som vi i kommunerna måste betala och har sedan inte ens kontroll över hur ungdomarna behandlas. Om staten menar allvar med att komma till bukt med gängkriminalitet och ungdomsbrottslighet måste de börja ta sitt ansvar och först och främst se till att ha kontroll över de ungdomshem som de har ansvar över men också ge kommunernas socialtjänster förutsättningar att arbeta med förebyggande insatser för ungdomar som har, eller riskerar att hamna snett. Annars kommer framtiden inte se ljus ut.