Allt fler förstår nu att det ekonomiska läget för kommuner och regioner blir kärvare de kommande åren. Vi blir allt fler äldre, barn och unga samtidigt som bristen på arbetskraft är stor i hela samhället. Om tio år kommer äldre över 80 år ha ökat med cirka 47 procent, medan den yrkesverksamma befolkningen i åldern 20–64 år enbart har ökat med fem procent. En annan faktor är den vikande konjunkturen. Det är viktigt att vi alla förstår vilka konsekvenser det får för hur vi behöver använda våra gemensamma resurser.
Utgifterna överstiger inkomsterna och låneskulden växer i landets kommuner och regioner samtidigt som statens del av den offentliga sektorns skuld minskar under året. Den här situationen lyfter Sveriges Kommuner och Landsting i vårens ekonomirapport, som bedömer det kommunalekonomiska läget och prognosen för den ekonomiska utvecklingen för kommuner och regioner. Och många andra debattörer pekar på samma sak, vilket är bra.
Med befolkningsförändringarna ökar också behoven av skola, vård och omsorg. Kommuner och regioner behöver investera i att bygga ut infrastruktur till att bygga nya förskolor, skolor, äldreboenden och sjukhus och då måste pengar lånas. Den demografiska utvecklingen förutsätter att välfärdsverksamheterna kan bedrivas effektivare än i dag, bland annat genom att arbeta på nya sätt och ta hjälp av digital teknik.
Demografin sätter också fingret på att vi behöver se de offentliga finanserna som en helhet. Är det en bra och effektiv politik för offentlig sektor att kommunsektorns skulder ökar samtidigt som statens andel av den offentliga sektorns skuld minskar? Är det verkligen rimligt att ha starka statliga, men svaga kommunala finanser? Staten, kommuner och regioner borde gemensamt ha ett ansvar att ta hand om det ökade välfärdsbehovet.
Regeringen har sagt sig vilja öka statsbidragen till kommuner och regioner med fem miljarder kronor om året för att upprätthålla kvalitet i välfärden. Det här är dock långt ifrån tillräckligt. Vi beräknar att det ändå saknas 20 miljarder kronor redan om tre år – år 2022.
Staten behöver se över de riktade statsbidragen som kraftigt har ökat till bland annat skola, vård och äldreomsorg. Problemet med de riktade statsbidragen är att de många gånger ökar kostnaderna i samma omfattning som de ges – och satsningarna överensstämmer sällan med specifika behov i en enskild kommun eller region. Sverige är ett land med varierande behov och strukturer och därför behöver också de statliga tillskotten kunna användas till det som verkligen behövs på olika håll. Det krävs en ökad och långsiktig samsyn om att staten och kommunsektorn har ett gemensamt uppdrag att lösa framtidens finansiering av välfärden. Det behövs ökade generella statsbidrag i takt med de demografiskt betingade behoven, men också kompensation för löpande pris- och löneökningar, där staten utlovar finansiering och kommunsektorn utlovar leverans.
Utgångspunkten är att varje offentlig skattekrona måste användas så att de på bästa sätt kommer medborgarna till del. Det är inte minst viktigt i kärvare tider. Ekonomirapporten är, i ljuset av detta, en mycket viktig läsning för ansvariga politiker i kommuner, regioner, regering som riksdag.
Anders Knape
ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)