Angående artikeln "Hon vill skapa ännu fler naturreservat i länet", 3/2.
Mycket vill ha mer. Jag läser i Corren att länsstyrelsen vill lägga en död hand över ännu större arealer svensk skogsmark än vad som idag är skyddat. Det räcker inte med de 283 naturreservat vi redan har i Östergötland. Ytterligare mark bör tas ur produktion för all framtid.
Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet och SCB en officiell statistik på hur mycket skogsmark som idag är undantagen från skogsbruk. Det är betydande områden. Siffran är 13 procent. Räknar man även in den skogsmark som klassas som improduktiv – och som också har höga naturvärden – är det 28 procent av Sveriges skog som inte brukas. Mer än en fjärdedel av all skogsmark.
Detta, att ytterligare strypa den fantastiska tillgång som svensk skog är, får naturligtvis ekonomiska konsekvenser. Idag har vi 143 000 skogsföretag, stora och små. I den samlade skogsindustrin arbetar cirka 200 000 människor.
Skogsbruk och dess industri omsätter per år 300 miljarder (mdkr) Exportvärdet netto är 133 mdkr. Det är fem gånger så mycket som hela Sveriges bilindustri. Förklaringen är att skogsråvaran till största del är inhemsk medan industrin i övrigt är starkt beroende av import för sin produktion. Skogen är alltså vår största garanti för vår välfärd och ger det största bidraget till Sveriges handelsbalans.
Enligt min mening bör alltså staten och svenska myndigheter lugna ner sin aptit på mera skogsmark. Dessa hundratals miljoner kronor som man är beredd att använda för att strypa svenskt skogsbruk torde bättre kunna användas för att främja landsbygden i stället för att hindra och bekämpa den.
Erfarenheten av redan beslutade och inrättade olika typer av reservat gör ingen människa glad. Granbarkborrens härjningar är tyvärr ett bekant problem. Det finns många exempel på naturreservat med stora angrepp av insekten och de har därmed bidragit till borrens spridning till frisk skog. Den bifogade bilden är tagen från rastplatsen till ett naturreservat i Åtvidabergs kommun. Lägg märke till att nästan alla kvarstående granar är döda.
Sveriges skogsbönder och skogsbolag är sedan generationer medvetna och kunniga i begreppet biologisk mångfald. Att förfölja dem med större och större krav på att de ska såga av den gren de själva sitter på är inte bara skamligt, det är förödande för vårt lands framtid.
Carl G Nilsson, fd ledamot av riksdagens miljö- och jordbruksutskott