Före nyår 2018 skrev jag ett medborgarförslag till Mjölby kommunfullmäktige om att låta 18-åriga asylsökande få bo kvar i kommunens boenden tills deras asylansökningar var slutligt avgjorda.
I förslaget varnade jag för att vi annars riskerade att skapa ett skuggsamhälle i kommunen.
Risken bestod i att det hopp de asylsökande hade kvar efter det första avslaget på uppehållstillstånd var att överklaga och ansöka om och få uppehållstillstånd för studier. För det krävs att man har en plats i skolan. Den försvinner om man tvingas flytta från kommunen. Den enda tryggheten och livskvaliteten de hade fanns i skolan och deras sociala sammanhang i Mjölby. Därför kunde man räkna med att ungdomarna desperat skulle försöka hitta en adress att skriva sig på i kommunen och därmed kunna gå kvar i skolan.
Medborgarförslaget dras i långbänk i kommunens kvarnar. Jag var medveten om att normaltiden för ett medborgarförslag att nå fram till beslut är ett år. Därför skrev jag också särskilda brev till fullmäktiges presidium, kommunstyrelsen och omsorgs- och socialnämnden med vädjan om att förslaget skulle tas upp omgående. Det byggde nämligen på att kommunen fram till 31 maj 2018 hade tillgång till alla platser som behövdes i sina båda boenden för ensamkommande.
Nu har tiden gått och skuggsamhället tar plats i kommunen. Vi verkar inte ha förstått hur stor skräcken och ångesten över att tvingas tillbaka till Afghanistan är hos de här barnen/ungdomarna. De litar inte alls på Sverige och Migrationsverket när vi säger att det kommer säkert att gå bra om du reser tillbaka. Och hemska tanke – tänk om de faktiskt vet mer om vad som väntar dem än vad vi tror oss veta.
Så nu sker det som befarades. De söker desperat att hitta boende i vår kommun. Några lyckas genom egna eller andras kontakter hitta ett rum med en adress där de kan bo på under en tid. Alla erbjuds boende på någon av Migrationsverkets flyktingförläggningar, men det betyder förlust av skolan och hela det sociala sammanhanget. Så det är för de allra flesta inte en möjlighet som de ens överväger om de kan undvika den.
Kommunen är stenhård på att ingen över 18 år får bo kvar i våra boenden trots att deras sängar står kvar utan extra kostnad så länge båda boendena är i drift. Det är redan ett flertal pojkar som tackat nej till boende hos Migrationsverket men som inte har någon bestående bostad. Några, och de blir snabbt fler, lever med att söka ny säng för varje natt.
De kom hit för två och ett halvt år sedan, fyllda av tacksamhet och ambition att utbilda sig, skaffa arbete och få ett tryggare liv i vårt land. Tiden gick och de fick vänta över två år på besked om uppehållstillstånd. Det gjorde att de hann bli 18 år och därmed fick mycket svårare att få uppehållstillstånd. Hade Sverige klarat att behandla deras ansökningar inom rimlig tid hade nästan alla av dem haft permanent uppehållstillstånd i dag. I samtliga fall har de överklagat beslutet om utvisning och lever i osäker väntan på migrationsdomstolarnas avgörande. Landets svek mot dem fullföljs nu av vår kommun som avvisar dem från boendena trots att platserna finns och att staten sänder extra medel för att de skall kunna vara kvar i kommunen.
Jag vädjar om att Mjölby kommun, närmast omsorgs- och socialnämnden, omedelbart avbryter avvisningarna från boendena i avvaktan på att beslutet om 18-åringarna omprövas.
På så sätt kan vi stoppa den snabba framväxten av skuggsamhället i vår kommun. Det skuggsamhälle som alla varnar för och som kommer att åstadkomma mycket bekymmer framöver.
Lars Engström