Svar på "En segregerad skola för alla?", 11/2.
Andreas Lagerlöf och Simon Wessbo ställer sig den berättigade frågan om vi beslutsfattare ser problemen med en segregerad skola och om vi vill göra något åt det. Svaret från mig på båda frågorna är ett tydligt: ja.
Segregationen är ett av de stora bekymren i svensk skola idag – även om det ser väldigt olika ut beroende var man befinner sig. Det handlar om städernas stora boendesegregation som leder till tuffa utmaningar särskilt i miljonprogramsområdenas skolor, men också om landsbygden och dess skolelever som drabbas när det är svårt att anställa behöriga lärare och när det blivit allt svårare att bo som barnfamilj på landsbygden. Ska utvecklingen inte bara bromsas, utan också vändas, måste båda de här problemen få en lösning.
Det är dags att fråga oss vilken skola vi vill ha. Den gamla tidens värnplikt lyfts ofta fram som ett exempel på en plats där människor från samhällets alla hörn möttes och formade något gemensamt, knöt band som också hjälpte till att binda samhället samman. Även skolan har på många platser fungerat så – och det är dags att ta oss dit igen.
Lösningen finns i tydlighet och långsiktighet. Tydlighet i att skolan ska präglas av lugn och arbetsro, att skolkandet ska minska och tydlighet i vad som förväntas av dig som elev. En lärare ska aldrig känna sig rädd för att ingripa när en elev är stökig i rädsla av att bli anklagad för kränkande beteende. Tydlighet gentemot oss själva, det är inte OK att elever i Linköping går i skolor där ingen i klassrummet har svenska som modersmål. Det är inte att ge varje barn en bra start i livet.
Långsiktighet i satsningen på lärarna, som i det tysta gör otroliga insatser redan idag – men också långsiktighet i samhällsbygget. För ska skolsegregationen brytas behöver bostadssegregationen brytas. Aldrig mer kan vi upprepa de misstag som gjordes under miljonprogrammets slut – med områden helt utan blandning av bostäder och utan omvårdnad om omgivningen. Även om en hel del gjorts behöver massor mer göras för att öka blandningen i de områden som finns idag, bland annat fortsätta bygga ut satsningarna på nya bostäder som fler har råd med.
Är det någon utveckling som blivit tydlig de senaste åren är det sprickan mellan stad och land. När vi försöker lösa viktiga frågor som koldioxidutsläpp eller segregationen glömmer vi lätt att problemen finns även utanför städerna, men att lösningarna måste se annorlunda ut. Det handlar om att ge glesbygdskommuner ekonomiska förutsättningar att erbjuda bra service trots högre kostnader, men också ge rimliga förutsättningar till barn och vuxna att leva utanför städerna.
Även om frågorna inte är lätta går de inte att ducka för och ju förr vi tar tag i dem desto bättre.
Elias Aguirre (S)
kommunalråd i opposition