Skolan är ett av de politikområden där Alliansen åter vill ta över ledartröjan. Frågan är hur det ska gå till? De viktigaste skolpolitiska förslagen, framtagna av företrädare för ”Skolsverige” genom Skolkommissionen, får kalla handen. Går partitaktiska och strategiska överväganden före sakligt innehåll och skolans bästa?
Före sommaren lämnade Skolkommissionen sitt förslag till regeringen om hur elevresultaten och likvärdigheten ska kunna förbättras i den svenska skolan. Man föreslog ett större statligt ansvar för skolans finansiering och resursfördelning, regelbunden fortbildning för lärare samt en rad åtgärder mot skolsegregationen. I budgeten gick regeringen vidare med förslaget som innebär ett totalt tillskott på 6 miljarder till undervisning och elevhälsa inom de närmaste tre åren. Medlen föreslås fördelas på ett sätt som ger de som har större behov ett större tillskott. För Linköpings del skulle tillskottet motsvara hela 145 lärartjänster.
Allianspartierna har tyvärr visat ointresse för Skolkommissionens förslag eller direkt avvisat det. Det politiska maktspelet tycks överordnat och det är beklagligt att det även ska drabba skolan inför valrörelsen. Det är destruktivt för skolan och för oss som jobbar där.
Varken lärare, skolledare eller elever är betjänta av den ryckighet som kännetecknat den svenska skolan de senaste decennierna. I en tid där de ideologiska positionerna allt mer ställs på sin spets, samtidigt som nya värderingsskalor blir viktiga för politiskt ställningstagande, är det desto viktigare att staka ut långsiktigt hållbara lösningar för hur skolan ska se ut och fungera.
Skolpolitiken kräver ett långsiktigt perspektiv. De som idag börjar skolan kommer att finnas på arbetsmarknaden i kanske 60 år fram i tiden. För att lägga en stabil grund i skolan med långsiktighet kan inte skolans villkor förändras genom tillfälliga opinionskast och ständiga politiska positionsförflyttningar.
När lärare och skolforskare inom ramen för Skolkommissionen nu ställt sig bakom en strategi som fått regeringens gehör borde också Alliansen se det som en minsta gemensamma nämnare.
Vår uppmaning till Alliansen är att lita på lärarna när vi säger att det är helt avgörande för skolans framtid att Skolkommissionens förslag tas om hand inom ramen för en blocköverskridande överenskommelse. Det finns även efter en sådan överenskommelse utrymme att driva skolpolitik, med den enda skillnaden att skolan då vilar på en stabil strukturell grund med en efterfrågad och nödvändig likvärdighetsförbättring. Så vår uppmaning till Alliansens riksdagsledamöter på Östergötlands länsbänk är att inte låta partitaktiska överväganden gå före skolans bästa och äventyra de lokala skolsatsningar som annars kan bli verklighet.
Åsa Fahlén
förbundsordförande Lärarnas Riksförbund
Anette Sundqvist
distriktsordförande Lärarnas Riksförbund i Östergötland