Nu startar skolåret – en förväntansfull tid för tusentals elever, inte minst för de som gör sin allra första skoldag. Som ny inom skolpolitiken har jag föresatt mig att hälsa på hos alla Linköpings skolor och drygt hälften hann jag med att besöka under våren. Jag är imponerad av all kompetent personal jag mött, som alltid har barnens lärande i fokus.
Samtidigt finns problem. Många skolor har brist på utbildad personal och konkurrensen om lärare och fritidsledare är stor. Ett oroande tecken är också att omsättningen bland rektorer är hög. På en så viktig post behövs långsiktighet och erfarenhet, och vi behöver fråga oss om vi skapat orealistiska förväntningar på vad skolans personal och rektorer själva kan åstadkomma. Det finns ett antal saker politiken behöver ta ansvar för i syfte att kunna skapa bättre förutsättningar för skolans personal.
Rektorer och lärare behöver få utrymme att fokusera mer på pedagogik och undervisning, mindre på administration. Ett annat viktigt steg, som även är avgörande för att möjliggöra det förstnämnda, är att se till så skolan har tillräckligt med resurser. I budgetarbetet inför 2020 motsatte vi socialdemokrater oss de neddragningar som med det borgerliga minoritetsstyrets budget kommer drabba skolan kommande år. De miljonerna är en liten del i förhållande till helheten, men riskerar bland annat att innebära mindre personal på många skolor. Går ekonomin mot sämre tider måste man ibland spara – men är det verkligen på våra barns skoldag vi ska spara? Jag tycker det finns andra ställen att börja på.
Trots många kloka och engagerade anställda inom skolan når vi idag inte hela vägen fram. Alltför många når inte kunskapsmålen och alla känner inte att skolan är utformad så att de kommer till sin rätt. Om lösningen vore enkel hade den redan genomförts, men långsiktighet, realistiska förväntningar på skolpersonal och god arbetsgivarpolitik är viktiga steg på vägen. För det behöver vi tillräckliga resurser. Skolan är fel sak att spara pengar på.
Elias Aguirre (S)
kommunalråd