Skog kan generaliseras som mytologiskt väsen, inget fel i det, men inte utifrån sitt skogstillstånd. Det har alltid varierat. Alla skogar lyder under skogsvårdslagen vars syfte är att garantera nästa generation och samhälle skogsråvara.
Senaste århundradets säkraste metod för detta har varit trakthyggesbruket som skapat stor tillväxt. Men det har inte varit allenarådande och är det inte i dag heller. Nu tycker många debattörer (senast Greenpeace, 22/5) att vi ska avbryta detta tillvägagångsätt och använda skogen till biologisk mångfald och klimatnytta genom kolinlagring.
Vi tycker att vi redan gör det samtidigt som vårt skogsbruk verkar i rådande ekonomiska verklighet. Debattören verkar utgå från att all skog är gammal och att det tar 60–120 år innan det koldioxidutsläpp som avverkningen leder till är tillbaka i ett nytt träd. Märkligt då vi annars alltid hör att det fattas gammal skog.
Att tidigare skogsbruk skapat ungskogar som tar upp utsläppen från avverkningarna beaktas inte. Ungskogarnas upptagningsförmåga ska tydligen reserveras för urbana utsläpp. Så bra då att det avverkats tidigare så att det finns yngre skog eftersom forskningen visar att gammal skog knappt tar upp någon koldioxid alls.
På nästan alla fastigheter finns alltid gammal skog. En del kommer att avverkas i närtid, en del överhållas om naturen så medger. Gamla skogar tillkommer och det går fort i ett mänskligt perspektiv eftersom det hela tiden finns medelålders ungskogar.
Avverkas skogen för onyttiga engångsartiklar? Att skogsprodukter som papper och biobränsle leder till närtida utsläpp ska vägas mot den nytta de gör gentemot andra alternativ. Att lagra kol i träbyggnad är nu allmänt erkänt men halva timmerstocken blir flis och för att få timmerskog behövs gallring. Ska vi då ålägga en växande befolkning ett långt moratorium på mjukpapperskonsumtion av klimatskäl och låta flisen förmultna i skogen? Med åtföljande utsläpp.
Vi delar miljörörelsens allvar och respekt för naturen men vår oro gäller i första hand att inte lyckas hålla skogen vid liv. Allt liv påverkar annat liv och ansvaret för arterna kan inte bara läggas på skogsbruket. Allmänna bekännelser till biologisk mångfald som saknar konsekvensbeskrivning är till föga hjälp för den som praktiskt ska förena olika målsättningar.
Är inte små konkreta mål mer realistiska? Skogsägarna bedriver ekonomisk verksamhet men är öppna för alternativa brukningformer med generell hänsyn, certifiering och forskningsbaserade rön. I dag har mer än 25 procent av skogen någon form av skydd.
Att lägga mer skog i reservat som debattören antyder tror vi inte leder till trygghet och välfärd. I reservaten ligger granskogen nu på backen och läcker koldioxid.
Skogen måste få ha ett ekonomiskt värde. Då kommer skogsägare alltid kämpa för att den ska återuppstå.