Som orsaker nämndes det stränga vintervädret, som lett till ökad efterfrågan inte bara i Sverige utan i hela centrala och norra Europa. Man talade även om att vatten- och vindkraften inte levererade som förväntat.
Här måste jag dock kraftigt invända. Det är tvärtom alldeles som förväntat. Att vattenkraften störs i samband med isläggningen på älvarna är alldeles som förväntat när vintern slår till, och alldeles som förväntat kännetecknas köldknäppar av att det samtidigt är vindstilla, vilket, helt förväntat, innebär att den opålitliga, icke planerbara vindkraften står stilla.
Vad vi nu bevittnar är med andra ord en helt förväntad elkris, som dessutom riskerar att förvärras; vintern har ju bara börjat.
Som nästan alla nu förstått beror denna kris på att vi avvecklat kärnkraften, en pålitlig, planerbar energikälla, och ersatt den med opålitlig, icke planerbar vindkraft. Det hjälper inte, som Miljöpartiet av outgrundlig anledning tror, att bygga fler vindkraftverk, det blåser inte mer för det.
Vad som dock kan inge hopp om framtiden är att Miljöpartiet lämnat regeringen och att den förre Metallordföranden, som lät de förra genomdriva sin vansinniga energipolitik, lämnat statsministerposten. Att undersöka om det gäller går återstarta den senast stängda reaktorn i Ringhals vore ett första, möjligt steg till en snabb förbättring av Sveriges livsnödvändiga elförsörjning.