Sjukvårdskompetens behövs i den kommunala omsorgen

Nu är det hög tid för alla oss politiker av olika partitillhörighet att fundera över ”domen” som avgavs av Inspektionen för vård och omsorg, IVO över vår hantering av covidsjuka i äldreomsorgen.

Det är viktigare att diskutera vad vi har ansvar för, det vill säga varje äldres välfärd både vad gäller omsorg och sjukvård, skriver debattörerna.

Det är viktigare att diskutera vad vi har ansvar för, det vill säga varje äldres välfärd både vad gäller omsorg och sjukvård, skriver debattörerna.

Foto: Pontus Lundahl/TT

Debatt2020-12-15 08:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi vet att det ser olika ut över landet. MEN när en femtedel inte fått någon individuell bedömning och IVO bedömer att en majoritet inte fått vård efter sina behov, så bör skammens rodnad lysa högt.

Det är allvarliga brister som kommer i dagen. Under många år har debatten gått högt om vem som bär ansvaret för vad inom vården, inte minst har mycket möda lagts på att förklara för en förvånad allmänhet om vad respektive huvudman inte har ansvar för.

Nu är det viktigare att diskutera vad vi har ansvar för, det vill säga varje äldres välfärd både vad gäller omsorg och sjukvård. Alla inblandade parter, det vill säga stat, regioner och kommuner måste berätta vad de kan bidra med. Centerpartiet har gått ut med tre krav:

1. Skärp lagstiftningen om kraven på regioner och kommuner vad gäller att komma överens om hur sjukvård ska kunna erbjudas på samtliga våra särskilda boenden.

2. Individuell bedömning av varje enskild patient oavsett ålder eller livssituation.

3. Säkerställ hemsjukvården genom tydlig lagstiftning.

Det här är viktiga punkter för att få en anständig äldrevård. Vi uppskattar att vår partiledare driver dessa krav. Vi har under många år varit region- respektive kommunpolitiker och har med frustration sett hur frågorna bollats fram och tillbaka. Och det är ju inte helt okänt att många företrädare för vårt parti kände olust inför effekterna av den så kallade Ädelreformen. 

Inte för att allt var frid och fröjd under landstingstiden med dess fullpackade salar i långvården, men en bra sjukvård fick de som var där. Istället fick vi en större äldrevård i kommunal regi med fina boenden. Men var tog sjukvårdsdelen vägen? Någonstans på vägen i överflyttningen försvann kunskapen om vilka sjukvårdsbehov som dessa, våra allra sköraste har. 

En annan viktig kunskap som verkar ha försvunnit är riskerna med att göra stora organisatoriska förändringar. För när ett antal debattörer skriker sig nästan blå om att nu ska vi flytta ansvar igen, så glömmer de gärna resultatet av den senaste huvudmannaskapsförändringen. Nej, vi säger gräv där Du står! Det vill säga det finns goda möjligheter att förändra inom det nuvarande systemet.

Först av allt en uppmaning till alla våra politikerkollegor. Sluta att alltid hänvisa till den skatteväxling i och med ädelreformen som gjordes för 25 år sedan som skäl för att undvika förändringar. Vi måste nu fokusera på att skapa en äldrevård som innehåller alla nödvändiga delar. Inte minst behövs välutbildad sjukvårdspersonal. Vi behöver nämligen både specialister på omsorg och specialister på sjukvård i första linjen i den kommunala äldrevården. Dessutom måste vi få ett tätare samarbete mellan regioner och kommuner för att säkerställa läkartillgången på våra äldreboenden.