Sverige har den mest generösa migrationspolitiken i Europa. Av de 500 000 asylsökande som lyckas smuggla sig in i EU väljer nära 100 000 (20 procent) att ta sig till Sverige, som utgör 2 procent av EU:s befolkning.
Av kanske 20 000 ensamkommande barn – i åldrarna 15 till cirka 23 år – till EU nästa år beräknas 8 000 söka asyl i Sverige.
Påfrestningarna på det svenska mottagningssystemet är stora, kostnaderna ökar starkt och 20 procent av vårt utvecklingsbistånd till fattiga länder satsas nu i Sverige samtidigt som Sverige är fortsatt bland de sämsta i EU på att integrera och skapa arbete till de nyanlända.
Sverige fastställer sina regelverk för uppehållstillstånd (PUT) och för anhöriginvandring och för åldersbedömning av ensamkommande utan sidoblickar på övriga EU-länder. Reglerna är betydligt mer generösa i Sverige vilket till stor del förklarar att så många flyr till Sverige. Både Alliansen och de rödgröna har låtit Miljöpartiets i dessa frågor extrema liberalism – relativt andra länder – få styra.
Jag är starkt oroad för att Sverige riskerar att ”gå i väggen” och att den migrationsvänliga folkopinionen riskerar att svänga om Sverige fortsätter att vara EU:s ledande asylland samtidigt som vi klarar mottagning och integration lika dåligt som de senaste decennierna.
Utöver större och bättre insatser på integration och få i arbete anser jag att regeringen – gärna tillsammans med riksdagen – snarast bör utreda hur Sveriges regelverk på några punkter enligt ovan bör anpassas mer till övriga EU-länders. Sverige ska fortsatt ha en generös migrationspolitik i EU-tät, men för att uthålligt säkerställa detta kan vi inte ligga lika långt före praxis i EU-länderna som i dag.