Svar till "Välkommen in i den liberala utbildningspolitiken, C" (13/8).
Heltidsmentorer är en bra åtgärd som Allians för Linköping har infört. De goda erfarenheterna som Åsa Wennergren nämner ger anledning att fortsätta och utvidga detta.
Två problem som vi har att hantera är hur vi löser den brist på behöriga lärare som vi har här och nu samt i vilken grad andra professioner än lärare kan och bör bidra till att lösa de problem vi har i skolan. För att lösa de problem vi har som inte direkt handlar om undervisande personal, så anser vi att rektor bör få större frihet att ta in andra professioner och testa nya lösningar, vare sig det handlar om att ta in en hälsocoach eller en pensionerad polis.
Vad gäller obehöriga lärare så ser vi dessa som resurser. En obehörig men duktig och ämneskunnig lärare kan ge mycket bra kunskapsresultat i en klass liksom att frekventa byten av lärare, obehöriga eller inte, kan ge mycket dåliga resultat. Så frågan om kunskapsresultat är inte enbart en fråga om behörighet.
Vårt beroende av obehöriga lärare är stort och ökande. Centerpartiet vill därför att de obehöriga lärarna ses som de resurser de är och ges bättre förutsättningar att göra ett bra jobb. Detta bland annat genom att de ges handledning och stöd i att ta fram undervisningsmaterial. Vi tror att detta kan bidra till att fler väljer att utbilda sig till behöriga lärare och därmed på sikt bidrar till tillräckligt med behöriga lärare.
Skolans problem har under många år inte blivit mindre, snarare större. Kunskapsresultaten är inte tillräckligt bra och vi har inte den goda skolmiljö vi behöver vare sig för lärare eller elever. Bristen på behöriga lärare fortsätter att öka. Då kan vi inte fortsätta göra som vi alltid har gjort. Vi måste våga göra annorlunda och testa nya verktyg.
Vi behöver bli bättre på att testa nya grepp, utvärdera, justera, för att sen överge eller utvidga. Och makten och ansvaret bör ligga hos varje skolas rektor, som är den som tillsammans med skolans personal har insikt om den egna skolans problem och därför bäst kan utforma lösningarna.
Utbildnings- och arbetsmarknadsförvaltningens tjänstepersoner ska i detta bidra med systematik och kunskapsspridning samt säkerställa att varje rektor och skola får det stöd de behöver för att våga satsa långsiktigt. Att vi tvingas att tänka och göra annorlunda än tidigare bör vi se som en möjlighet.
Med den stora enighet som finns mellan C och L vad gäller vilken skola vi vill ha, så ser vi stora möjligheter att vi framgent tillsammans kan åstadkomma en ännu bättre skola i Linköping.