Alla kommuner vill växa, det förefaller vara en inbyggd mekanism hos både politiker och tjänstemän att det är kul när det blir större. Vi i Sverigedemokraterna delar den uppfattningen att fler medborgare ger ökade skatteunderlag och företag skapar arbetstillfällen. Men nu behöver den politiska majoriteten i Linköping ta ansvar, den inomkommunala expansionen kan inte tillåtas äventyra Sveriges självförsörjningsförmåga på sikt. Under senaste månaderna har det på flera håll påtalats vikten av att stärka svensk livsmedelsproduktion, i ljuset av det är den politiska majoritetens planer djupt ansvarslösa.
Styret i Linköping behöver noga tänka efter vad växandet innebär när man på allvar planerar att ta delar av Sveriges bästa åkermark för att bygga ett industriområde. Vi vill peka på ett antal faktorer som gör det helt obegripligt oansvarigt att gå vidare med planerna på att exploatera Distorp och andra områden där fåfänga drömmar om en växande kommun går före både sunt förnuft och ansvar för kommande generationer.
Olika kommuner har olika förutsättningar, Linköping är en kommun med mycket åkermark, andra kommuner som Stockholm, Solna eller Göteborg har i princip ingen åkermark. Det innebär att man inte kan titta på Linköping som en isolerad ö, olika delar av Sverige bidrar med olika resurser. Därför är det olämpligt att när det gäller åkermark bara titta på mängden inom den egna kommungränsen. Tänk om man resonerade på samma sätt avseende klimat eller elproduktion, hur många norrlandskommuner skulle behöva härbärgera vattenkraft om det endast var den egna kommunens elbehov som var relevant? Det är hyckleri av den politiska majoriteten att arbeta för en klimatneutral kommun och i samma andetag bebygga Sveriges bästa åkermark. Historiskt har andelen åkermark per capita sjunkit i Sverige, det har vi kunnat hantera genom ökad import och högre avkastning. Men det finns en gräns för vad jorden kan ge.
Sverigedemokraterna vill att kommunen föregår med gott exempel och tittar på andra möjligheter som förtätning, bygga på höjden och aktivt leta områden som inte är åkermark att exploatera. Runt om Linköping finns det i dag mycket åkermark men det finns andra delar av kommunen med andra markförhållanden som på sikt kan gå att utveckla. Problemet är inte när enskilda markägare styckar av en tomt eller två på åkerbitar där det i dag är svårt att bruka jorden med moderna maskiner, utan det är Linköping kommuns systematiska arbete med att exploatera åkermark som över tid får förödande konsekvenser för primärproduktion och svensk livsmedelsberedskap. Det finns kommuner med andra markförutsättningar som kan härbärgera industriområden utan att jordbruksmark tas i anspråk. Att ta ansvar är att inse att det inte både går att äta kakan och ha den kvar, eller i detta fall, att låta bli att äta kakan för kommande generationer.
I dag är endast 7 procent av Sveriges yta jordbruksmark – här är beten inkluderat, en hektar i timmen försvinner i Sverige på grund av exploatering. Varje hektar som tas i anspråk för exploatering är ett oåterkalleligt minskande av svensk livsmedelsproduktion som kommer att påverka kommande generationer för all framtid. Det här vill Sverigedemokraterna stoppa både i Linköping och andra kommuner som ägnar sig åt oansvarig exploatering. Nu är det dags att ta ansvar för svensk självförsörjning, vårt svenska jordbruk och kommande generationer. På riktigt!